Aftonbladet – 23 november 1866, sida 4

Nödrop till Allmänheten! Fatrigdom, sjukdom, värnlöshet, elände på elände! Hör man någonsin annat, hur man vänder sig och hvarhelst man vistas? — Så klaga, och det med rätta, läsarne af dagens allmänna tidningar, ty bönfallen om hjelp och rop om förbarmande upphöra ju aldrig. Och likväl, månne de höjas förgäfves dessa våra nödställda likars böner till de bättre lottade? — Nej, i de flesta fall icke; ty de finnas ju merändels alltid, dessa milda och lättvörda, hvilka, tacksamma för den sällbet de mnjuta, skynda att med en skärf bispringa nödens och olyckans offer. Det är i medvetande häraf som man åter går att för en medlidsam allmänhet framställa en tafla, en enda af de tusende hemska skuggorna från vår lystra hufvudstads mörka frånsida — en sedan åtta år stenblind man med en vansinnig hustru. Mannen var sjökapten, men blef, till följd af sin blindhet, urstånd att försörja sig och sin hustru, hvilken sednare då började arbeta för dem båda. Hon skaffade sig ett hötel för resande och det gick i början bra; men lyckan vände henne ryggen och olyckan kom. Det ena misslyckade försöket efter det andra bragte snart de båda makarne till tiggarstafven och den arma qvinnan förmådde ej bära så mycken motgång: hennes förstånd dukade under. . Adle menniskovänner, saken talar för sig sjelf. Skynden till de djupt olyckliga, som äro boende på Norrlandsgatan N:o 27, men tillhöra finska församlingen. Den allraringaste skärf kan bidraga till deras räddning från fullkomlig undergång vid den nu oblida årstiden. För dem, som ej vilja besöka de arma hjelpbehöfvande, äro listor till antecknande af godhetsfulla gåfvor inlemnade hos Herrar Bokhandlare: Huldberg, Regeringsgatan 11, Flodin, Malmtorgsgatan, Fahl. stedt, Storkyrkobrinken, och Hjortsberg, Södermalmstorg. Stockholm i November 1866. Wilhelmina Stålberg.