Aftonbladet – 23 november 1866, sida 2

0 ON Frankrikes och Preussens krigföring. I Den flygskrift, som för sex år sedan utI gafs af prins Fredrik Carl af Preussen unI der titeln: 4Sät:et att bekriga den franska Jarmen? har emellanåt blifvit åberopad under det sednaste fälttåget i Tyskland. Den unge prinsen, som endast var trettio år gam. mal, när innehållet af denna flygskrift inTlemnades till ett möte af officerare i Stettin, har sedermera blifvit ryktbar såsom en tepper och skicklig officer, och ehuru en fransk öfversättning af hans skrift togs ibeslag i Paris, och dess utgifvare i Frankfurt Iställdes inför rätta, finnas dock ännu några exemplar qvar. En engelsk öfversättning, hvilken gjordes när flygskriften först såg dagen, men som då ej utgafs, har nu lemnat pressen i London. Antagande, att preussärne en vacker dag skulle bli nödsakade att föra krig mot fransmännen, företager sig prinsen ait bevisa, att hans landsmän äro fullkomligt i stånd att möta Napoleons stridskrafter — och detta till på köp:t innan tändnålsgeväret hade gifvit prof på sin förmåga. Han beskrifver det franska stridssättet oeh framställer de grundsatser, på hvilka fransmännen stödja sin krigskonst, hvilkens hufvudpunkter äro följande: 1) Att i fält kasta fredsreglementena å sido och vara ständigt beredd att byta om taktik. De hålla icke fast vid någon särskild krigsform; hvarje general har initiativ och lemnar sina underordnade samma frihet. Hvarföre skulle väl vi preussare skarpt granska deras taktik i Italien, då vi komma stt möta dem på slagfält i norden, och vi icke äro österrikare ? 2) Moralisk styrka är den fysiska öfverlägsen, sade Napoleon. Bland fransmännen antager man att enhvar gjort sitt bästa. Den franske generalen värderas, icke för sina manövrer, utan för den dlan eller hänförelse han ingifver hela sin kår. Fransmännen använda också gerna öfverraskningar, oväntade rörelser samt till och med Onreelige skrän för att göra fienden handfållen. 3) De hålla sig i slutna kolonner mot fiender, som äro ovana vid manövrering; men då de ha att göra med väl exercerade trupper, strida de öfta i form af oregelbunden skärmytsling, deh för att kunna göra detta, inöfva de en kår särskildt för förstnämnda stridssätt och andra såsom zuaver och turcos för det sednare. 4) Detta är en sy nerligen väsentlig grundsats: de föra aldrig defensiven passivt, utan alltid offensivt, äfven om deras afsigt endast är att försvara sig. När t. ex. general Forey blef öfverraskad i kantoneringsqvarter vid Montebello, störtade han fran till anfall, ehuru han var underlägsen iantal. Fransmännen äro onyttiga då de stå stilla. Ur moralisk såväl som ur fysisk synpunkt?, säger marskalk Bug. aud, ?måste man alltid taga för gifvet, att ett riktigt och godt försvar städse måste antaga tormen af anfall. Offensiva rörelser i sidan eller ryggen på fienden förfela sällan sitt ändamål, och om de också företagas endast af en handfull soldater, kunna de ej undgå att förorsaka en synnerligen stor moralisk påföljd.? Fredrik den stores sats, att det preussiska kavalleriet alltid borde anfalla först, blir med hvarje dag allt mera tillämplig på infanteriet. En soldat inom skotthåll är säkrare mot skott från fienden, ifall han befinner sig inom ett visst medelafstånd än utom det. På samma tid, som behöfs för att döda en man på nära håll, kunna sex tagas till fånga. , 5) Fransmännen betrakia tiraljeripg såsom en nödhjelp och låta sig aldrig sjelfva tvingas dertill. 6) Stor vigt måste läggas På fransmännens dlan, på angreppet, på O.eras Furia Francese. De börja ofta med, allvarsamma anfall och använda endart jögarekedjor för att lura fienden, låtande, tiraljörerna alltid omedelbart åtföljas a täta kolonner. För att kunna utföra detta, anfalla de alltid i språngmarsch och öfva sig i detta elags marsch under fredstid, på det de ej må bli andtrutna vid framkomsten till fienden. Vid utförandet häraf begagna de sina mest utvalda trupper, jägare och zuaver, före alla de öfriga. De öfverrumpla fienden genom bäftiga anfall i Jinier och slutna kolonner samt anfalla ofta utan att skjuta ett enda skott. Under anfallet echelonnera de sina kolonner på alla möjliga sätt, betäckande sina flanker för anfall säväl som försvar och sålurida härmande Fredrik den stores sg. k. obliqva slagordning. ? Den slutledning, som drages af denna öfversigt af det franska stridssättet, är, Patt om Preussen frågar sig sjelf: Hvad skall vårt ide bli i ett krig med Frankrike? kunnas 7i besegra det? Jag svarar : vi skola be;egra det i ett enda tag, om vi förstå att inder krig frigöra oss från exercissvstemets