Aftonbladet – 23 november 1866, sida 2

— Bidrag till skånska presterskapets historia. Ett sådant lemnas af en insändare till Öresundsposten i följande märkliga teckning: Hvem begagnar mesta friheten i kyrkligt hänseende? Det gör kyrkoherden i H., som icke på många år skött någon presterlig förrättning eller varit i någon af sitt pastorats kyrkor, ehuru den ena ligger blott några steg från hans bostad. Sjukdom hindrar icke mannen att besöka kyrkan, ty då folket deri håller gudstjenst, ser man honom om somrarne gå kring sina stora åkertegar och om vintrarne omkring sina 84 9 större sädesstackar och stundom, af klingande skäl, beger han sig under tiden till sina sockenboer. Under flera år erhöll han sex månaders tjenstledighet åt gången för, som det hette, en utrikes resa, hvilken dock ännu ej blifvit företagen; men den 2 sistlidne September 1864 fick han tjenstledighet tillsvidare? och en annan prest förordnades på samma sätt att sköta hans tjenst, och sedan har man icke afhört någon förändrin af missiv. Under mer än ett års tid har han vistats utom pastoratet och ej sett sina församlinar — men dock icke utrikes. För några år sean sökte kyrkoherden professor Dahl att fåunder sin tjenstledighet bo utom pastoratet; men denna ansökan fick nådigt afslag med förständigande för sökanden, att antingen bo inom sitt frorat eller afsäga sig detsamma. Prestfar i tyckes således vara glömd af de högvördige i L.; men ha de glömt honom, så har han icke flömt sina får, af hvilkas ull han årligen utlipper ett värde, uppgående till 10 å 12,000 rdr rmt, som han till samma får utlånar igen, men mot ränta förstås, och han har nu den lilla nätta summan af minst sina tio tunnor guld hopskrapad. Mannen är dessutom ett original och förtjenade sin offentliga historia i detalj såsom ett vackert föredöme för andra ståndsbröder, ty han iter blott två gånger om dygnet och då ganska itet, dricker intet kaffe, rökar icke något slag, snusar icke, spelar icke, läser icke annat än Helsingborgsposten och Almanackan, hans hela literaturreqvisition pr år, mottar icke främmande, vesöker icke sjelf andra herrskaper och har ej ns råd att bestå sig en hustru samt är alldeles ika kostymerad juldagen som midsommarlagen. Huru sparsam han är i allt visas deraf, ut kyrkan och kyrkogårdsmuren, som ligga onom närmast, men icke om hjertat, hålla på tt ramla, kyrkans enda klocka är spräckt på lera håll och alla nyttiga anstalter, till och med