Aftonbladet – 23 november 1866, sida 2

rättfärdigad. En otillräcklig armå, en olämplig flotta och en mängd, under nuvarande förhållanden, odugliga gevär, — se der, hvarmed vi hafva att bjuda en fiende spetsen, en fiende, som i alla afseenden är väl rustad, och som skulle kunna nedskjuta ett helt kompani svenska soldater, innan dessa hunnit stöta ned patronerna i de svårhandterliga Wredeska gevären. Berslagligt nog, envisas man ännu att vilja bibehålla dessa, eburu de, såsom enhvar borde kunna inge, göra ringa eller ingen nytta i en strid, der motståndaren är försedd med gevär af en nyare konstruktion. Hverför har då icke äfven svenska regeringen gått i författning om anskaffende af dylika? Detta är en fråga som litet hvar gör sig. Andra makter hafva rustat, och rusta ännu, med ifver. Utan tvekan göra de sig till godo de sinnrika uppfinningar, som under sednaste tiden sett dagen. Alla vinnlägga de sig om att förse sina soldater med kammarladdningseller helst tändnålsgevär. Men hvad gör svenska regeringen? Hon gör intet eller mycket 1tet, hon sitter lugn med armarne i kors, likasom hade hon inga intressen att bevaka, inga individer att skydda, intet land att vårda. Detta är sorgligt, och ännu sorgligare kan det bli. Följderna af en dylik slöhet och liknöjdhet äro oberäkneliga. Någon skall måhända invända, att vårt land icke har råd att bortkasta stora summor på sitt försvarsväsende. Bortkasta? Penningar, använda för sådant ändamål, äro icke bortkastade, och så länge Sverge kan underhålla en öfverflödig statslyx, så länge har det äfven råd att sätta sina söner 1 tillulle att värna den torfva, på hvilken de föddes. —