Aftonbladet – 22 november 1866, sida 3

icke med ett ord låtsa om den stöt han: lanseende för ?sakkonskäp? erhöll genom de Jaf honom begångna — såsom vi gerna an Itaga ouppsåtliga — misstaget. Han öfverflyttar nu striden i denna de på ett helt annat område: han uppträdei med en formlig anklagelse mot utställarer af de båda skenorna för ett falsarium. På denna anklagelse tillkommer det icke oss att svara. Vi ha redan från början uttryckligen förklarat, att våra betraktelser j ämnet grundade sig på antagandet, att de båda skenorna varit begagnade under ungefärligen likartade förhållanden och just till följd deraf blifvit till jemförelse med hvarandra utlagda?. Ar förhållandet ett annat, må utställåren derför stå till svars inför allmänna opimonens domstol; men billigheten synes fordra, att han icke dömes ohördan, och vi skola icke undandraga oss vår pligt att gifva offentlighet åt hvad han kan vilja anföra till sitt försvar. Det är för öfrigt hufvudsakligen genom två särskilda insinuationer, som in, söker förringa intrycket af hvad vi tillförene mot honom anfört och förmodligen, äfven af det, som vi kunde komma att ytterligare andraga. Han söker för det första inbilla läsaren, att de satser, vi förfäktat, skulle vara protektionistiska, och för det andra insinuerar han flitigt, att vi endast skulle förfäktat Motala verkstads intressen. För det förstnämnda ändamålet finner in: frog för godt att påstå, att vi skulle ja begagnandet af en vara, hvilken iinköp är dyrare och för det afsedda ändamålet mindre användbar?. Vore insändaren i besittning af litet mera sanningskärlek, än som beklagligen synes vara händelsen, så skulle han icke ha låtsat glömma, att vi redan från början af denna polemik med tydliga ord förklarat, att vi yrkade svensk måteriels användande endast under förutsättning af ett pris, som, i förhållande till varans godhet, gör dess användning lika fördelaktigt, om ej fördelaktigare, än användningen af utländsk materiel. Det är just om förkållandet mellan gyalitet och pris som tvisten föres, och vi tilllåta oss förklara, att ehuru vi villigt erkänna br M. såsom en skicklig sakförare, tillerkåbna vi i honom icke någon opartisk och såkkunnig domare i detta fall. Hyad angår Motala verkstads ställning till denna polemik, så lärer hvar och en, som följt densamma, hafva funnit, att om nämnda verkstad blifvit derunder nämnd, så är det insändaren, som dertill gifvit anledning genom att oupphörligt referera gig till jernvägsstyrelsens förhållande till. just denna verkstad, och genom sitt myckna ordande om beskäffenheten af den derifrån levererade materiel. Ins. söker gifva ökad trovärdighet åt sin insinuation att vi skulle förfästa en enskild fabriks intressen genom att låta förstå, attvi vid talet om de verkstäder, som företrädesvis sysselsätta sig med broarbeten, skulle hafva uteslutande afsett Motala. Det. är antingen lättsinne eller oärlighet då ins, förbiser, att vi talat om verkstäder icke om en verkstad. De verkstäder som företrädesvis sysselsatt sig med broarbeten, äro Motala och Bergsund, och det var dessa bådå söm vår uppgift afsåg; ty vi hade förvissat oss om, att ingendera af dem hade vid den uppgifna tiden mottavit några framställningar om broarae för sammanbindningsbanan. Vill ins. veta hvilken verkstad vi anse företrädesvis Kunna spekulera på detta arbete, så kunna vi upplysa honom att det just är Bergsund, som genom sitt läge i den stad der broarne skola uppsättas, har flera fördelar framför konkurrenter på aflögsna orter. Det är för öfrigt ett dåligt försvar för ernvägsstyrelsens söl med beställningar, då ns. skyller på stadsfullmäktiges sena beslut om broöppningen. Hade jernvägsstyrelsen, ! inder förklaring att broar måste beställas, . pegärt tidigare besked af stadsfullmäktige, ir det temmeligen säkert att sådant också l rhållits.