Aftonbladet – 21 november 1866, sida 2

i Kalmar och på resa från Santos till Altona, bar varit utsatt för de stormar som rasat i Kanalen den 11 och 12 dennes samt den 13:e inkommit till Cowes med sådan läcka, att fartyget gjorde 16 tum vatten i timman. Skeppet är besigtigadt och infördt i hamnen för att lossa och reparera. -— Ångbåtsfarten. Med anledning af den starka kylan, som under de sednaste dagarne inträffat, har ångbåtsfarten till åtskilliga städer vid Mälaren måst upphöra; så har nemligen ångbåtarne mellan hufvudstaden och Upsala måst inställa sina turer, sedan ångbåten Fyris i förgår under forcerandet af isen fick sin maskin skadad och blef fastsittande i isen i ett af de trängre passen. ngbåten Köping har slutat sina turer för året på staden af samma namn; ångbåten Eskilstunas resor på Mariefred hafva likaledes upphört; äfvensom ångbåten Nerikes på rebro. Ångfartyget Garibaldi har intagit ångfar tyget Aros turer tisdagar och fredagar på esteräs. På BSaltsjösidan hafva ångbåtarne Svea, kapten Nyln, och Berzelius, kapten Sundberg, slutat sina resor för året, den förstnämnde på Liibeck och den sednare på norra orterna. Ångslupsfarten mellan Staden och Carlberg har i dag, till följd af isbildning uti Rörstrandssjön, måst för året upphöra. — En högre elementarbildningsanstalt för fliekor kommer att inrättas i Göteborg. Den skall träda i verksamhet den 15 instundande Januari. Anstaltens föreståndare blifva docenten vid Upsala universitet, fil. dokt. N. ÅA. Johansson och fröken Jaquette Virgin. — Dödsfall. Om den aflidne grefve Thott på Skabersjö yttrar Snällposten: Den aflidne . ade i sin ungdom varit anställd vid Mörnerska husarregementet och var med i kampanjen uti Tyskland samt deltog i den för regementet så hedrande bataljen vid Bornhöft. Sedan han tagit afsked ur krigstjensten öfvertog han efter sin fader, landshöfdingen grefve Thott, det stora fideikommisset Skabersjö. Han var en ärans man, rä:trådig och vältänkande. För sina talrika underhafvande var han som en god far; det var ett gammaldags patriarkaliskt förhållande mellan dem och honom, han vårdade sig samvetsgrannt om deras angelägenheter, var mån om deras bästa, och behofvet kunde aldrig vända sig till ett bättre hjerta än hans; det var honom en glädje att göra godt och ingen gick från honom ohu!pen, Han-var af alla ärad och aktad, och hans minne skall också lefva i aktning och ära. ——— — Stjernfallen. Engelske astronomen mr Hind vid Bishops Observatorium i Twickenham skrifver den 10 dennes följande till Times, med anledning af de väntade stjernfallen: Professor Newton i Newhaven, Förenta Staterna, har visat, att stjernfallen förnyas efter 33!4 ås omlopp. Novembermeteorerna utgå förnämligast från en punkt i konstellationen Lejonet, belägen mellan de stjernor som betecknas med Epsilon och Eta. Mr Hind meddelar derefter ett utdrag ur de många beskrifningar, som finnas på dylika förut inträffade fenomener. ?Morgonen den 13 Oktober år 9027, eäger en beskrifning, ?sågs i England ett oändligt antal stjernor falla så tätt som regn, i direktion åt höger och venster, och året kallades för Sstjernårett.? — Den 19 Oktober år 1202, sista dagen af Muharrem, sköto stjernor hit och dit på himlen, ostligt och vestligt, och flögo mot hvarandra lik en svärm nedslående gräshoppor; detta fenomen observerades till dagbräckningen, och folket blef slaget med häpnad deröfver. Fenomenet observerades i Bagdad och omnes af några arabiska skriftställare. — ?År 1366, då 22 dagar af Oktober månad förflutit, förnams på himlen en sådan rörelse bland stjernorna, att man aldrig förr hört eller sett något dylikt. Från raidnatt ungefär rörde sig alla stjernorna från öster till vester, somliga i en riktning, andra i en annan. Derefter fölto de i så stort antal och så tätt tillsammans, att firmamentet .och luften tycktes stå i lågor och äfven jorden syntes färdig att fatta eld. Den del af firmamentet, der ej några stjernor funnos, tycktes vara delad i flera fält, och detta fortfor länge.? Så berättar en portugisisk krönika, meddelad af Humboldt i hans Kosmos. Det utomordentliga stjernfenomenet den 12 November 1799 bevittnades af den berömde vetenskapsmannen sjelf och hans reskamrat Boupland i Cumana i Södra Amerika. Tusentals eldkulor och skjutande stjernor föllo under en tid af fyra timmar och stjernfallens maximum inträffade omkring klockan 4 på morgonen. Några af de större metorerna kunde jemföras med månen i storlek, och det är intygadt, att några få observerades äfven efter det solen gätt upp. Det vackra skådespelet såg man äfven så långt nordligt som i Labrador och på Grönland, ?och eskimåerna blefvo högeligen förskräckta deraf?, I England, säger mr Hind, iakttogs stjernfallet ofvannämnda år blott vid Hull och Hartlepool, der luften var klar; eljest i England var luften molndiger. Vid Hartlepool observerades fenomenet först klockan 5—6 på morgonen i ostlig riktning och det fortfor ända till dagbräckningen. Atmosferen var mycket klar och fullmånen sken med ovanlig glans. Eldkulorna fortforo att folla under nära två timmar och ända till klockan 8 sågos eldglimtar skjuta fram. Anblicken var förfärande men sublim, isynnerhet för Hartlepools fiskare, som voro ute på gjön?. Anmärkning: värda voro stj ANAR I a0RRA s