Aftonbladet – 20 november 1866, sida 2

Ser ni icke hans gröna drägt?? hviskade Chesnel i örat på Lescalopier. ?Det är öfverjägaren det är... escalopier ryste. Nåväl?, sade han, ?bege er af; ni kan fritt göra det, vägen står öppen.? Jag anförde icke dessa olyckliga vid ett företag, som jag ogillar?, afbröt den unge mannen, jag ledde dem till en annan plats, men de ha öfvergifvit mig. Vidaftågandet var jag deras chef. Här var jag. deras fånge. Herr markis?, sade Violante halthögt, hvad denne man säger är sannt. Jag såg qvinnorna slå honom.? Markisen närmade sig den unge mannen. Min herre?, sade han. ?Ni kan tala stolt... Hvem är ni då?? PMin drägt säger er hvad mitt yrke är?, svarade han, jag äröfverjägare. Mitt namn... Hvad bry vi oss om ert namn ?? afbröt Chesnel. ?Gå er väg!? violTeb Chesnel!? sade herr de Croix-de ie. Mitt namn?, återtog den unge mannen, är Conrad Lesneven.? Häruppå följde ett ögonbliek af förfärlig tystnad. Markisen hade tagit ett steg. till baka; en dödlig blekhet spred vig öfver hans ansigte. Derpå fattade han Chesnels bössa, svängde den omkring sitt hufvud och störtade fram emot Lesneven. Slå till, Croix-de-Vie!? ropade Chesnel. Men i stället för att slå till brast markisen ut i ett gapskratt. Bössan föll ur hans händer, han vacklade, och Chesnel tog emot honom i sina armar. Lesneven, du har så velat!? skrek den oförskräckte bonden. Hollah! I andra, hören hit!