Aftonbladet – 17 november 1866, sida 2

Efter illuminationen. (Bref till Aftonbladet.) Kjöbenhavn den 10 Nov. Ljusen äro nu nedvrunna, beckkransarne uppbrunna, facklorna släckta, transparenterna glänsa ej mer. Vår missänkta loyaut har bestått sitt eldprof. Hofbladen försäkra, att illuminationen vari går afton Sallmänt, ja att den till och med var storartadt — och så måste naturligtvis alla tro det, alla som ej kunnat se, hur storartad upplysningen tedde sig i H. M:ts allernådigste re sidensstad, denna evigt minnesvärda 9 November 1866. Ni får dock, hr redaktör, för all del ej bedöma Kjöbenhavns politiska färg så, som den möjligen, framföralit på afständ, tager sig ut i strälglansen af fackelsken och lampors ljus, i belysningen från balsalens och galataffelns glänsande företeelser! Ty det är, alltsammans, ej så menadt som det kunde tyckas. Dei har visserligen tagit sig ut, som om vii går firade Rysslands och Danmarks förening (jättens och invalidens), som loyautets-fyrverkeriet afbrändes till tsarismens förrherrligande; men det — dristar jeg påstå — har varit fjerran från hr Sörensens tanke. Det han tog sig före med anledning af det ryska bröllopet härflö., liksom nämnde persons alla företag nu och förr; af bara tskikkelighed, Och den 4skikkelige mannens tankegång hade omtrent följande, ej så alldeles skefva riktning: uDå Alexondra drog vesterut, var jag glad, illuminerade, paraderade, musicerade, dansade, sjöng och slog mig riktigt lös; bör jag så ej göra sammaledes nu, då Maria Feodorovna dragit österut? Har hon ej förtjent det lika väl som hennes äldre syster? Visserligen fästades jag genom Alexandra till ett beslägtadt, ädelt folk, som mångenstädes och vid många olika tillfällen tändt civilisationens Jjus och varit folkfrihetens förkämpe och bälverk, medan jag genom Sstorfurstinnan ingår svågerskap med en vildfrämmande folkstam, hvars råa kraft