Aftonbladet – 17 november 1866, sida 2

det regnade stjernor ned: hästar hade blifvit py krämda, och många af de körande hade blifvit et icke mindre. ge —— oc — Stjernfallen natten till den 14 dennes, ta lärom iunehäller tidningen Upsala för ilde år följande intressanta meddelanden: DelM llmänna tidningarne hafva på sista tiden de verättat, att asironomerna förutsagt ankomten af stjernfall i ovanlig mängd omkring len 12 och 14 Nov. detta år. En sådan örutsägelse stödjer sig naturligtvis på den srfarenhet, som gjorts, att rikliga stjernfall nträffa efter bestäxda års förlopp i samma månad och nästan på samma dag. Hvad!9 särskildt Nov. månad beträffar, så känner man, att dagarne mellan den 11 och 14v ofta varit utmärkta för sina talrika stjernfall, men att fenomenet isynnerhet tvenne vånger visat sig med en ej förut ansd prakt. Sålunda såg Alexander von Humboldt i Cumana natten emellan den 11 och 12 No-8 vember 1799 en otaglig mängd stjernfalll! och har på detta fenomen lemnat den mest 8 mälande beskrifning. På flera ställen iln Europa sågs natten mellan den 12 och 13! Nov. 1832 och likaledes i Amerika samma 2 natt påföljande år en dylik svärm af oräk8 neliga stjernfall; men efter denna tid började November-fenomenet att hastigt af-!r taga i styrka. Detta antydde att fenome-! net har en period af 33 eller 34 år och att? U f t t Å 1 1 T det ånyo borde visa sig i år, eller nästa är; en åsigt, som redan på 30-talet uttalades af den berömde astronomen Olbere. Att denna förväntan skulle gå i fullbordan, gaf det stora antalet af observ. stjernfall vid samma tid i fjol ökad anledning att hoppas. Svårare var att med någon säkerhet förutsäga bestämda tiden för svärmens ankomst. Professor Newton i Amerika kom förmedelst sina beräknioger till det resultat, att medelpunkten aft stjernfelisgruppen skulle pas-: seras omkring kl. 11 f. m. den 14 Nov.,l! men fjolårets observationer tycktes gifval:! vid handen, att fenomenet borde inträffa : natten emel:an den 12 och 13. Vi kunna ! nu för våra lösare tillkännagifva, att den: bebådade November-svärmen verkligen ankommit och att jorden passerade densamma naiten mellan den 13 och 14 Nov. efter midnatt. För att kuona lemna några bidrag till kännedomen af detta intressautal: fenomen hade nemligen doktor Rubenson samt flera af de mediemmar inom studentkåren, som biträda honom vid de meteorologiska timobservationerna å härvarande observatorium, öfverenskommit att vid den förutsagda tiden aktgifva på stjernfallens myckenhet samt, att i händelse antalet sådana lät förmoda ankomsten af den bebådade November-svärmen, studera de vigtigaste företeelser, som dermed stå i sammanhang. Detta hopp blef icke heller svi ket; ty vil midnattsud natten mellan den 13 och 14, då himlen, som föregående dag varit täckt af en tät molnslöja, började att klarna, hade redan flera förelöpare till svärmen infunnit sig. Ju mera tiden framskred, desto talrikare blefvo de och desto mera vexlande i en former blef fenomenet; och då största mäpgden sijeiniall inträffade, hvilket skedde emellan 2 !a och 2!a f. m., var fenomenet öfver all beskrifning praktfullt. Vi kunna ej här redogöra för de iakttagelser, som vid tillfället anställdes så mycket mindre som observations-materialet ännu ej hunnit ordnas; men för att dock gifva läsaren ett ungefärligt begrepp om antalet af de passerade meteorerna vilja vi nämna att vid den räkning deraf som anställdes på det sätt, att himlen indelades i 6 regioner och hvarje observatör räknade de stjernfall som föllo inom hans region, erbölls under en tidrymd af en timme och 16 minuter 41627 stjernfall, af hvilka omkring 1600 annoterades emellan kl. 2 t. 40 m, och 255 t. m. f. m., således i det närmaste tvenne stjernfall i sekunden. En intressant företeelse, hvilken för första gången observerades af Olmsted i Amerika 1833, var den, att alla stjernfallens banor, om de förlängdes bakåt, träffade himlen i en och samma punkt i stjernbil den Lejonet. Vi kunna tillägga, att om de förlängdes framåt, de träffade hvarsndra i en punkt på himlasferen, belägen på motsatt sida mot den förra. Dessa punkter ligga i det närmaste i den riktning, i hvilken jorden vid denna tid på året framskrider i sin bana omkring solen; hvaraf med bestämdhet framgår, alt dessa stjernfall icke bildas inom vår atmosfer såsom äldre observatörer antogo, utan otvifvelaktigt äro af kosmiskt urspruvg. Att den sista apparitionen af November-svärmen fullkomligt bestyrker deona numera allmänt antagna åsigt lider intet tvifvel, såväl genom läget af nyssnämnde utgångspunkt som ock gevom svärmens inträffande så nära den tid, berakningen hade förutsagt. Utrymmet tilllåter oss icke stt ingå i någon beskrifning af andra fenomenet. åtföljande omständigheter. Vi vilja blott tillägga, att om, så som prof. Newton uppgifver, jorden detta år passerat genom svärmens medelpunkt, vi äfven nästa år kunna hoppas ungefär vid samma tidpunkt få se ett betydligt antal af dessa meteorer, om ock i mindre mängd än denna gång men att derefter något likartardt Noveniber-fepomen ej kommer att blifva synligt förr, än i början af nästa århundrade Valmöte för Södertörn. (Telegram till Aftor:bladet.) Födertelje den 17 Nov. kl. 3,40 e. m. I dag bar här bållits förberedande valmöte med valmän från Södertöra med afseende