Aftonbladet – 17 november 1866, sida 2

lankor, Dit bastade nu alla; tre slag me ögafflarne öppnade densamme; en klar, rö flod rann fram, Nu hördes frän dessa mä: döfvande skrän; man planterade fanan sprundet och hurraropen fördubblades men qvinnorna, mindre törstiga på vin tänkte ännu icke på att dricka; de spejad omkring huset, tysta som varginnor, sö kande efter rof. e hade ännu ej sett an nat än betjenter i denna boning. Plötsliger visade sig Violante i ett fönster i öfre vå ningen; hon var ef en elump . eller nöga nyck ännu prydligare klädd än vanligt. Et doft knot hördes bland de qvinliga furiernt vid hennes åsyn, och deras ögon sprutads eld; men Violante såg dem icke. Henne: blick bade vid ändan af gården uppsök den man, hvilken ensam inkommit genonr lilla porten och som nu stod der, ännu en sam, blek, med förvirrad uppsyn, armarne korslagda öfver bröstet. L:sneven betrak tade pu i sin ordning fröken Bochardigre: han helsade på henne, Då blefvo furierna utom sig af raseri de återvunno djerfhet och röst jemte afund sjuka. En ström af otidigheter höjdes frår denna gräsliga bataljon upp emot Vioian som stod lutad med armbågarne emot fön atren. Hon hörde hotelserna, såg dessa knutna näfvar, som lyftades emot henne och bade ej längre etyrka att vända bori ögonen. Hoilab, medborgare, öfverjägare. förrädare, lögvare, falske broder, som tycker om vackra damer och helsar på dem ! Ivå af dessa förfärliga qvinnor spruvga ram till honom och slogo bon :m; de stör: ade derpå fram tillkarlarne och förebrädde lessa, att de fegt förlorade tiden med dricande, då man hade annat, bätre st: göra detta hus, riktadt med den fattiges svett. Alla återtogo nu sioa högafflar och spadar,