Aftonbladet – 17 november 1866, sida 2

före du ej ville, att man skulle skicka efter kbjelp till Croix-de-Vie?? tMin far, svarade Vioclante kallt, jag tycker ej om att bli beskyddad; ni vet det iu. u. Det är derföre, återtog han, Satt det der goda folket, som kommer hit för att plundra oss, äro på sätt och vis dina vänner, Violante. Du är för de moderna iderna och för folket. Nåväl, se bit! Nej, du tror icke, att de vilja oss något ondt. Och i sjelfva verket lära de kanske ej få tid dertill... Hollah, mina godaj vänner, kom in! Han uttalade dessa ord från ett fönster, som vette ät åt fältet; men han höll sig till hälften dold bakom fönstersmygen. Folkhopen svarade honom; den stod redan der under huset, hvars fruktansvärda utse. ende de betraktade, och tänkte, att husherrn väl der kunnat uthärda en stormuicg, om han så velat. Hufvudbyggningens yttre fönster voro försedda med galler, portarne jernbeslagna. De engripande stannade tveksamma; en tanke af misstroende och fruktan började få rum i deras sinnen, och de stodo der, skrikande i OR i hopp kanske att dessa fasta murar skulle instörta för deras rop. Herr de Bochardigre befallde, att man skulle öppna lilla porten till gården. Iagen rörde sigur. fläcken, ingen brydde sig om att våga sig inidenna mörka gång. Lesneven ensam vågade detta, och denna gäng tänkte de ej på att qvarhålla honom. Han gick ensam in på gården. — Öppna då stora porten! ropade advokaten. Det skedde: betjenten, som fullgjorde denna vådliga tjenst, sprang derpå, utan att vända sig om, tillbaka in i huset. Den ursinniga massan rusade in; allt var der i ordning till dess emottagande; vintupnan tronade der på sanden, upphissad på fyra