Aftonbladet – 15 november 1866, sida 2

Till Croix-de-Vie?4 afbröt Violante, tTänker oi väl derpå, min far? Det får np icke göra. Hvad behof ha vi val af und. sättning, och hvem har väl sagt er att dette hus kommer att angripas af det förbigående folket? Och om det icke skulle bli angri pet? Om efter att ha integit herr de Croix. de-Vies gernison för att skydda oss, viicke blefve angripna, inser ni icke att vi skulle bli till åtlöje för hela orten? Nej, nej, min far, tänk icke på ett dylikt steg. Jag böntaller, att ni ej så hastigt ger vika för en opåkallad rörelse. Om emellertid det der folket vågade gå öfver floden, så ha vi ju bär vapen...t Violante, ropade han med en af vrede qväfd röst, Su är en bjeltinna... Låtladda sevär cch bär dem till min dotter, som nog lär förstå att eköta dem. Aha, jag trodde ej, att jag bragt till verlden en qvinlig kämpe, Historien talade fordom om en frö. ken de la Tour du Pin, pu blir det om en fröken BochardidrelX Han gick ut, ryckande på exlarag och skrattande, men skratiet var konvulsiviskt. Han insåg emellertid att Violente hade rätt, att han ej kunde skicka efter bjelp förrän han visste huruvida någon fara vore å färde. Han gick öfrer gården ned i trädgården, och började spatsera på sin terrass vid flodkanten, betrekiande devra tröga strömföra, som kom från staden, som hade kunnat meddela säkra uvderrrättelser och ett god råd, men som förblef stum. Ingen strimma af ljus trängde sig genom mörkret af hans klyftiga förstår nu så hjelplöst. Hvad skulle man väl göra? Afvakta! Ett moln lade sig öfver hans tunga ögonlock, när ban i en blick, omfattande hela detta vackra Boehardidre, dess bersåer, dess afvenbokar, det restaurerade huset, tornet, tänkte på,