Aftonbladet – 14 november 1866, sida 3

rr ur FO 150 procent högre. Nu äro de emellertid betydligt nedsatta, sedan regulier kommunikation är öppnad medelst många ångbåtar från Australien och angränsande provinser samt en god landsväg från osttill vestkusten är fullbordad. Hokitika, eller rättare vestkust, guldfälten, äro nästan alla fattigmans diggings?, id est, utan djup gräfning. Der äro i detta ögonblick öppnade ej mindre än åtta olika platser omkring Hokitika, nio omkring andra staden i ordningen, Greymouth, och tio eller tolf inne i skogarne, alla producerande ymnigt. Der äro vidare sju eller åtta nya fält å en plats mot söder, kallad Okarita. Å alla dessa, med undantag af två, Kaniori och Hau-hau, är ?bottnen? i allmänhet funnen, tio, femton, tjugo eller trettio fot djup. Det är ej nödvändigt att här utförligt förklara hvad en guldbotten är, nog af att ailt funnet guld hvilar på en sådan, vanligen bestående af lerlik tafvelgrund, och hvarje diggare vet, när han nått det, att han vid första utvaskningen kan se om han erhållit ett rikt, medelmåltigt eller odugligt ?elaim?, Särom ett bevis på detta distrikts rikedom låt mig nämra, att hyarhelst sanden, som sköljes af hafsvågorna, blifvit underökt, har der funnits guld deruti, i många all tillräckligt aw väl betala flera partier för deras möda alt uttvälta detsamma. När de rikt producerande fälten upphöra att ge mera, när stad och land framåtskridit och erhållit stabilitet, då skall denna sand bli tacksamt tillgripen och dess värde bragt i full dager, ty då kunna maskinerier för smältning och vaskving fås för rimliga priser, och arheislönerha uppäta ej längre hela förtjensten, och jag är viss att inom elt par år stora kompanier komma att bearbeta densamma för detta ändamål. Hvar helst ett hål blifvit gräfdt och bottnen påträffad, å en sträcka af mera än 200 engelska mil, har guld eller Pkulören? funhite, utvisande att metallen existerar öfverallt, och der äro ännu många hundrade qvadratmil, der aldrig hvit man nit sin fot; äfven om en spade af jord r lagen från städernas gator finna vi guld — i sanning, detta är ett guldland! Men klimatet är afekyvärdt, Aldrig har jag — vinter och sommar — å något annat ställe i verlden sett eller hört omtalas ett så ihärdigt regn, sldrig kännt så bitande och oupphörliga stormar, så förfärlig åska, så fuktigt och otrefligt klimat, och det är en obestridig sanning, ehuru många afinvånarne söka förneka det, att när en eller annan vacker dag kommer, den göres till en frioch högtidsd:g för nästan alla klasser. Jag erinrar mig att i midten af förra sommaren, den torraste årstiden, det regnade 24 dagar af 31 (December 1865). Låtom oss, innan vi aflägga ett kort besök vid en ?diggings, se huru städerna på vesikusten framåtskridit på de 17 månader som förflutit sedan den första större ångbåten utanför Hokitika landade i båtar (ett, två och tre rund pro persona endast för landning) — dess första frakt af guldsökare. Hokitika besiår af hälften tält med framsida af bräder, hälften timmerhus, af hvilka många både stora och vackra. De bästa bandelshus i kolonierna ha filial .etablissemanger här. Steden ligger mellan Fjön och norra sidan af floden, är byggd alltiör nära vatteöbrynet för att vara tryggad mot öfyversvämnving, men har derigenom fördelen af en lång ksej, ehuru utsatt för obehagligheten af betydliga vattenflöden, vär floden stiger. Den har redan botteköljt många tusende punds värde och kostat många menniskor lifvet. Jag sjelf räddades från en våt graf endast genom en lycklig tillfällighet eller rättare Försynens hand, gistlidne November. Gatorna äro reguliert utlagda och platser äro afsatta för religiöra och välgörande inrättningar, för rekreation? och kommunalbehof. Der finnes tre kyrkor -— märkvärdigt nog ännu ingen för engelska statskyrkan — ett lasarett, der 80 personer ivrymmas, tyvärr mrästan alltid fullt, ty olycksfall inträffa ofta, särdeles genom jordras der guldgräfvarne arbeta; — en teater med platser för 1800 eller 2000 personer; — fyra banker; — en ej obetydlig frimurerloge; — ett rådhus (suoprema court); postoch tullhus c. Invånarnes antal är ungefär 7500. I floden äro vanligen 30 till 60): briggar, skonare och kuttrar, jemte 8 eller 12 smärre ängbåter; alla större skepp lossa på redden. Greymouth, andra staden i ordningen, med rika guldprodueerande dissrikter rundt omkring, är ej fullt så väl utvecklad, menl lofvar en god framtid. Den ligger 4 svenska mil från Hokitika och Greyfloden, har. samma fatala sandbank som slla andra pål denna kust. Befolkning omkring 4500. Kanieri, Jolata, Weimea och andre smärre l: handelsplatser inne i landet, ha cirka 500. invånare hvardera. Okerita, söder ut, 7 å 300. : Det finnes euligt bästa kalkyler, ungefär! 40,000 personer på vestkusten, deraf hälften kan antagas vara uteslutande sysselsatta med guldsökning, de öfrige i handel och näningar : m vi besöka the diggings? finna vi att! ett jemförelsevis stort antal af de arbetande Göm rre i våra dagar) erhålla guld. ehuru ej i så förundransvärd myckeuhet som år 1851 i Ballarat, Bendigo, eller10 å sednare i Gabriels Gully. Guldgräfvaren bona fide är en spelare och hans prssioner. äro desamma som en spelares. gande il dag hundradetals pund, törvärfvade efter det : mest mödosamma arbeie, värderar ben dem endast som så mycket koppar eller möjligt-: vis silfver, glömmande det hårda på mödor och behof rika förflutna, i det trygga mnär-: varande och motseende med en luttslotts-: arkitekts sanguinit en ny gyllne framtid när kassan är tom. Det är en sägen, attl. hvad som är Jätt fåvget, är lätt gånget, och sanningen deraf är ofta nog bevisad. Men om någon tror alt en guldgräfvares lif är lätt, tillåt mig försäkra att det är alldeles motsatsen, Ej en bland etthundrade erhåller en god vinst i detta lotteri — ej en bland tvåbundrafemtio tager vara derpå,l: men alla äro säkra om en sak när de till-l gripa detta lif — att de ha att kämpa mot klimat, hunger, törst, vantrefnad, sjukdom och olvekshändelser: att de mäste arbeta!t