Aftonbladet – 14 november 1866, sida 3

oj I SiUtVUUET TIUTYRGUTL BEI: APN.T. EXTERNA Telegrafunderrättelser. HAMBURG den 13 Nov. Berlin. Norddentsoho Allgemeize Zeitung förklarar på det bestämdaste, att kronprinsens resa till Petersburg ioke har några politiska ändamål: den preussiska politiken är fjerran från några tankar på allianser för kommande eventualiteter. : HAMBURG den 14 Nov. Petersburg den 13 Nov. på aftonen, Newafioden har börjat isbeläggas. Wien. Hr v. Boust har blifvit utnämnd till minister för köljserliga huset. Bankiren Anselm Rothsohild har upphört att vara frankfarterborgaro ooh förvärfvai is Jarerått I Wion. Paris. Den för milltärväsendets reorganisation nedsatta kommission är sysselsatt mod frågan om rekrytering af flottans bemanning. KURSNOTERINGAR (pr telegraf). HAMBURS den 13 Nov. Paris 3 m. 189!42, k. e. 1884. ; London 3 me, 13 m:k 44 sk., k. s5. 13 mk. 6 sk. Amsterdam pr 40 in:k bko. 33,75, Berliv pr 300 mk tko 151. Diskonto 3 å 4 proc. Danmark 199. Lecoaffärer lifliga. tvete högre priser. KÖPENHAMN den 13 Nov. Hamburg k. s. 199. Londen 3 m. 8 rbd. 73 sk., k. s. 8 rbd 82 sk. BLANDADE ÄMNEN. En ung författarinna har tillsindt Strömstads tidning en välkomsthelsning på vers, uti hvilken hon hurrar af alla krafter i glädjen öfver att den lilla staden fått sig ett Pblad?. Så här låter hennes sång: I tvenne år jag vistats här, Hvarunder jag haft stort begär Att Strömstads tidning se. Nu har det skett, hurra! hurra! För ljusnande utsigterna ; Nu kunna ja annonserna Bli publicerade. — En dom af Lincoln. En korrespondent i Newyork för en engelsk tidning berättar följande karakteristiska historia om presidenten Lincoln: En leverantör till flottan, Franklin Smith i Boston, hade blifvit anklagad för svek och genom krigsrätts dom förklarad skyldig. dertill. Domen skickades till Lincoln och denne återsände den påtecknad med följande ord: Alldenstund Franklin Smith hade leveranser till flottan för 1. million och tillfälle att stjäla en !2 million, men han blott blifvit anklagad för att hafva stulit 10.000 dollars och efter slutad bevisförinj blott kännts skyldig att ha stulit 100 dollars, så tror jäg att han alldeles icke stulit något. Jag annullerar derför både krigsrättens premisser och dom, förklarar dem för ogiltiga samt att den anklagade skall vara fri från åtalet. — En som låter begralva sig för att unna lefva. Tidningen Pays meddelar följande, fast otroliga berättelse, som den erhållit från Rancorah i Ostindien: Det är en berättelse om en karl, som låter begrafva sig för att kunna lefva, och lyder så här: En karl, som blifvit begrafven för en månad sedan, blef nyligen uppgräfd lefvande i närvaro af presten Esur-Lali, omkring 30 år gammal. Den ifrågavarande mannen geenomströfvar landet och låter begrafva sig unkv veckor, Ja månader, blott han får bra betaldt. Några dagar innan han skall begrafvas afhåller han sig från att taga någon föda, för att ej vara generad af sin mages funktioner. Man syr in honom i en säck på det han ej skall bli plågad af myror eller insekter. Sednaste gången han begrafdes var i en murad stengraf, 12 eng. fot djup, 8 fot bred, och m .n hade placerat honom der nere i en kista. I den satthan med benen dragna upp mot magen och händerna korslagda öfver bröstet. För att hindra honom att rymma sin väg hade man öfver graföppningen lagt på plankor två stora stenblock, tillräckligt tunga för att hindra bonom att komma ut, och vakter hade man också utsatt. Efteren månads förlopp borttogs stängslet och man skred till mannens upptagande. När man öppnade säcken satt mannen der alldeles känslolös med ögonen slutna, händerna håråt sammanknutna. Hans båda tandrader voro så fast hopknipna, att man måste använda ett instrument af jern, för att kunna få upp munnen. Efter det man lyckats få ned litet vatten i hans strupe, började han småningom komma till sig igen, han kunde röra sig och det dröjde i länge förrän han kunde stiga upp och börja tala. Ljudet af hans röst var klart och mildt och han förklarade sig redo att låta begrafva sig igen och det för flera månader. Följande dagen företog löjtnant Macnegthen åter ett ve med mannen; han inneslöt honom i en trälåda, som upphissades i taket på hans boningsrum. Der vistades han sedan i 13 dygn. En kuriös omständighet är, att manners hår ej växte medan han var begrafven. Denna gång var den sjunde han lät begrafva sig. — Amerikanskt. I en amerikansk tidning berättas, att helt nyligen under en mörk natt lokomotivföraren på ett ofantliot långt oodetår