Aftonbladet – 14 november 1866, sida 3

sängkanten. Vid besigtning å liket befanns att detsamma hade i hufvudet flera större eller mindre stötta eller slagna sår, i halsgropen en större blodutådring eller, som det tycktes, . märke efter en hårdare tryckning, och Omkring. halsen ett starkt linneband, två gånger hårdt åtdraget och knutet i nacken. Vid likets upptagning syntes under hufvudet en mängd stelnad blod, och i öfrigt voro hufvud och kropp ä åtskilliga ställen nedsudlade af blod. Under bordet i stugan påträffades den aflidnes skjorta, sönderrifven och nedsölad af blod, hvarjemte å åtskilliga ställen af golfvet funnos större blodfläckar, och en istuan befintlig kullstjelpt, trefotad, rund trästol, vars ena ben var lösryckt, befanns starkt blodfläckad och å densamma flera hårstrån fastklibbade. Närboende tillstädeskomna grannar upplyste att Ola Jönsson i lifstiden varit en nykter, stilla, sträfsam och ytterst sparsam man, och under sednare tiden lefvat i ensamhet, utan att besöka eller mottaga besök af andra. Såväl natt som dag hade han alltid haft dörren stängd, så att, om någon besökte honom, fick man knacka på dörren och tillkännagifva sitt namn innan man fick komma in. Ola Jönsson, som var egare till hus med 20 tunnland jord. ansågs som en förmögen man. Ingen kan dock upplysa om han nu innehaft pengar eller uppgifva beskaffenheten af den lösegendom, han vid dödstillfället innehade, med undantag af hans fickur, Om detta lemnade drängen Jöns Olsson från Månstorp, som förut varit egare till detsamma, den upplysning, att det var af messing med dubbelbotten och messingskapsel, försedt med föryvridare, grepen rund och af silfver; å taflan fanns sekundvisare och var äfven försedd med romerska siffror, , deraf den ena var rifven och något otydlig. Åboen Nils Hansson i Kilhult och torparen Jöns Nilsson i Timan berätta, att de den 1 November, klockan mellan 1 och 2 på eftermiddagen, blifvit af den aflidnes brorson, ynglingen Ola Andersson, som besökt sin farbror, i ändamål att af honom såsom sin för myndare erhålla något penningar, underrättade om tilldragelsen. De hade då genast begifvit sig till Ola Jönssons bostad, funnit dörrarne stängda samt genom fönstret sett honom i sådan ställning som här ofvan beskrifvits. De hade då öppnat dörren till fähuset och der funnit Ola Jönssons tre kor så medtagna af törst och hunger, att dessa med möda kunde resa sig eller gå. Från fähuset hade de gått in i den aflidnes stuga, men der ej vidrört något, utan åter gått tillbaka, utsläppt och tagit vård om kreaturen, igenslagit dörrarne samt afsändt bud till kronolänsmannen. Vid ytterligare anställd undersökning i den aflidnes bostad befunnos i ett intill stugan varande herbergshus tre kistor, deraf två voro olåsta cch innehöllo födoämnen, hvaremot den tredje var låst, utan att något märke till bräckning å densamma syntes. Då någon nyckel till densamma ej kunde upptäckas, blef kistan uppbruten och, med undantag af en paraply och en del skuldebref, befanns den vara tom, ehuru närvarande grannar förmoda, att Ola Jönsson egt åtskilliga klädespersedlar. Den aflidnes fickur, som vanligen hängde öfver sängen å en der varande urdyna, saknades äfven. De i kistan befintliga skuldebref blefvo jemte en del jordlägenheten rörande handlingar tagna i förvar. Ehuru det synbarligen franigår, att Ola Jönsson blifvit mördad och rånad, har den anställda undersökningen ej kunnat föranleda till den ringaste upptäckt eller spaning af gerningsmännen. Obduktion hr å liket blifvit verkställd, och befinnes Ola Jönsson ha ljutit döden i följd af de honom i hufvudet tillfogade? sår; (s