Aftonbladet – 14 november 1866, sida 2

Tyst, sade abben. Markisen hade brutit af törnrosqvisten; han räckte den sjelf åt Violante. Man hade nu lemnat trädgärdarne och kommit in på den stora borggården. Herrskapet Bochardigres kalesch väntade dem der. Fru Croixde-Vie omfamnade Violante. — I det ögonblick då den unga flickan skulle stiga upp i vagnen, bjöd markisen henne hånden för att hjelpa henne; abben behöfde ej längre ge sin kusin lektioner i artigheter; denne gjorde nu sjelf hvad han borde göra. Violante försköt ej denna hand, men hon tog den lika litet; bon räckte fram fingerspetsa:nc, men drog dem straxt tillbaka. et var en manöver, så väl utförd, att enkefrun, betagen af beundran och med möda undertryckande ett gapskratt, närmade sig kaleschen och ville ännu en gång omfamna sin nya, förtjusande vän. Markisen stod orörlig. Abben kände att någon ryckte honom i kaftanen. Herr abbe4, hviskade honom advokaten i örat, denne Lesneven är i spelsen för alla de rörelser, som nu pågå i staden... Vill ni då eldrig upphöra att uttala detta namn ?4 sade abben, alldeles utom sig. Det är derför, att: detta namn är hotande icke blott för familjen Croix-de-Vie, återtog herr de Bochardidre. Man har för denne ursinnige folkledare betecknat .mig såsom en man, hvilken borde bestraffas eller åtminstone misstänkas. Jag har vunnit processer, som skaffat mig många fender, .. Min herre, sade abbn, ni glömmer ännu en gång fröken Bochardiere. Min farX4, ropade Violante från kaleschen. (Eorts.)