Aftonbladet – 14 november 1866, sida 2

Heidelberg den 31 Okt. Den stora revolution, som försiggår i Tyskland, har ej ännu tillåtit sinnena att lugna sig, och gifva sig äfven tillkänna på det publicistiska området genom en mängd flygskrifter om orsakerna till och följderna af kriget, om de båda tillsvidare bildade statsgruppernas förhållande till hvarandra samt om de vexlande öden, som man kan förutse att Tysklands fremtid bär i sitt sköte. Isynnerhet tyckes man i Sydtyskland nu efteråt vilja genom hjerteutgjutelser i form af flygskrifter ersätta eller bringa i glömska bristen på kraft att handla och på energisk hållning under kriget. En störtflod af broschyrer — mot Preussen fiendtliga, annexionistiska, federalistiska och unitariska — har nu öfversvämmat den sydtyska bokmarknaden. Preussen vor den AssisenP är titeln på en af dem, hvilken hetes vara utgifven i London, men som bär det österrikiska märket på pannan. Bismarcks politik anklagas för alla sju dödssynderna, men föga nytt föres till torgs. Slutligen afslöjar sig författaren såsom politisk intrigör, genom att förorda ett sydtyskt förbund; hvilket skulle hämnas på Preussen genom en fransk allians, och detta i samma andedrag som den några sidor förut möt Preussen framkastade beskyllniogen, att det genom förbundet med Italien förrådt Tysklands intressen! Värdigare och allvarligare är en annan skrift affattad: Die staatsrechtlicken Folgen des deutschen Krieges; wo stehen wir nun?? af. A. L. Reyscher,; f. d. professor i statsrätt vid universitetet i Tibingen och medlem af den Wwirtembergska Marsministeren är 1848. Brochyren har utkommit i Stuttgart, men bedömer de sednaste händelserna på ett ganska obesväradt sätt. Mycket lärorik är en återblick på tillkomsten af det förra förbundet, hvilket redän vid sitt bildande åren 1815 och 1820 bar inom sig sin egen dödsattest. På ett ovederläggligt sätt bevisas derefter, att förbundet är folkrättsligt upplöst och icke åter kan likasom år 1850 väckes till lif genom österrikiska sofismer. De preussiska annexionerna äro också efter fredssluten med Österrike och de sydtyska sataterna oantastliga ur statsrättslig synpunkt. Blott deruti skiljer sig den lärde författaren från det liberala partiet ide preussiska kamrarne, att han icke anser de införlifvade ländernas författningar genast genom eröfringen och införlifvandet beröfvade all kraft och verkan, utan förfäktar den meningen, att de särskilda konstitutionerna fortfarande skola gälla, tills dess den preussiska författningen blifvit införd, samt att ständerna skola höras öfver de nya samhällsinrättninBarne. Hr Reyscher träder naturligtvis inom skrankorna för tullföreningens fortvaro och hoppas, att Preussen icke alltför strängt skall anlita det medel till påtryckning, som ligger de sex månaders uppsägning, hvilken de sednaste fredsfördragen skänkt det. Förfataren gör sig dock beredd på, att tullföreningen skall förnyas på andra grundvalar samt att det polska liberum veto skall uppröra, genom hvilket den ringaste medlem san, om icke för all framtid förhindra, så åtminstone till men för de allmänna intressena för många år uppskjuta hvarje reform. — RR