Aftonbladet – 14 november 1866, sida 2

FAMILJEN CR0OIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Ofversättning från franskan. Ekarnes stora skeletter med sina tusentals utbredda armar, de dunkla jernekarne och det gulcade gräset syntes i djupet af den öppnade afgrunden; derpå, när vinden saktat sig, slöt sig åter löfverket till. sammans, och alltsammans blef ånyo orörligt. Det var detta skådespel som Violante, stående afsides, ett ögonblick betraktade, under det hennes far närmade sig fru OCroix-de-Vie. Trastarne hvisslade i de lägre grenarne; göken lät från kronan höra sina djerfva, lara toner, och skockar af svalor, jagade af vinden, kretsade förskrämda omkring skogens hvalf. Min kära granneX, sade markisinnan helt lågt till Lescalopier, ni har narrat mig, det är visst. Er vackra Violante är ingalunda någon enkel blomma från bergsbygden. Det är ermellertid fullkomligt sannt4, svarade advokaten, att hon aldrig lemnat sin mormors hus.4 Det kan ni inbilla andral!4 inföll markisinnan. Ni kan ha skickat henne till Paris eller anvorstädes i något kloster, der man uppfostrar vå:a döttrar, och sedermera icke berömt er deraf. 4Jag kan svära på, fru markisinna... Ni svär. Och hon skulle af blotta naturen ha fått denna förnäma hållning! Det 4) Se A. B. n:r 251—258, 260, 261, 263 och 265.