Aftonbladet – 13 november 1866, sida 3

statshushållningen för år 1867. Det är re geringens och representationens gemensamm afsigt, yttrar Prov. Corr., att nu ändflige förverkliga fastställandet af den årliga stats hushållningen före finansårets början, hvar emot hittills allt sedan författningens infö rande budgeten alltid kommit till ständ förs midt i det år, för hvilket det skolat gälla Nuvarande finansministern försökte reda 1862 att i rätt tid öfverenskomma med landt dagen om en budget för det följande året Denna afsigt misslyckades dock, emedan d och öfver hufvud sedandess ingen statshus hållningslag mera kommit till stånd. Ni kan regeringen, med förtröstansfull förvän tan att lyckas, återupptaga sin förra afsigt det ligger nu ånyo irepresentationens hand att låta författningen i en af dess vigtigast punkter blifva sanning. Det behöfves vis serligen, att förhandlingarne föras raskt, on lagen skall hinna till den 1 Januari genom gås i båda husen och vinna kunglig sank tion. Arbetet underlättas dock så tillvide mycket, som budgetens samtliga enskild: delar redan blifvit under de sednare årer mångsidigt och grundligt behandlade. Dess utom kan representationen nu så mycke hellre afhålla sig från förhandlingar on principfrågor, som den blifvande budgeter för 1868, vid hvilken såväl de nya lands delarne, som äfven förhållandena till nord tyska förbundet måste tagas i betraktande då naturligtvis måste blifva föremål för er omsorgsfull och grundlig pröfning. — Oaf sedt budgeten kommer landtdagen att sys selsätta sig med de redan förut framlagde förslagen beträffande BSlesvig-Holsteins in. förlifvande med preussiska monarkier, hvar. vid äfven Lauenburgs framtida ställning kommer i betraktande. Vidare skall ånyc till behandling upptagas arbetarefrågan ge. nom lagen angående upphäfvandet af koalitionsinskränkningarne och det dermed sammanhängande upphäfvandet af invandringspenningarne. Några andra vigtigare orgahisationslagar äro redan derför icke i denna session att vänta, emedan vid dess bearbefande naturligtvis numera de nyförvärfvade landsdelarnes förhållanden mäste tagas i öfvervägande. I detta afseende skola de följande årens sessioner förmodligen blifva mycket omfatiande och få djupt gripande uppgifter. . Innevarande session måste så mycket mer inskränka sig till det nödvändigaste, som nordtyska parlarentets inkallande bör ske så snart efter dess slut som möjligt. Regeringens förberedelser och valen till parlamentet skola eå mycket som möjligt påskyndas, på det parlamentssessio ten må kunna ega rum i första månaderna Af nästa år. Preussiska regeringens företa steg till införlifvande af de eröfrade länderna har öfverallt bestått i att upplösa deras militärörganisation och indraga trupperna bland preussiska regementen. Detta har gått utan hinder i fråga om manskapet, hvaremot officerarne i Hannover alldeles icke och i Kurhessen blott till en del visat sig villige att öfvergå i preussisk tjenst. I Hannover stöter denna sak på särskilda svårigheter, emedan konung Georg icke vill lösa officers kären från dess trohetsed mot honom. Enlast i Nassau gick största antelet af officearne genast öfver i preussisk tjenst.. Den illa återstod, som föredrog att taga afsked, ippgår till 12, hvilka jemte sin fordne krigsninister general. Holbsch och chefen för nilitärkabinettet general Zimiecki ssmt sågra hofembetsmän nyligen uppvaktat herig Adolf och hans gemål Adelheid på slotet Rumpenheim, der de för närvarande ippehålla eig. Hertigen skall vid åsynen if sina f. d. officerare blifvit öfverväldigad af in rörelse och yttrat med er af tårar halfväfd röst: Dessa äro de enda, som förifvit mig trogaa!? Hertiginnan var dermot lugn, förmanande officerarne till troast uthållighet och yttrade; sig biltert och rånfullt om dem, som ingått i preussisk jenst. Då general Holbach sökte öfvertyga ursten att hela landet ännu hyste samma rohet emot honom som förr, svarade han edslagen och modfälld: COm så vore falet, sutte jag icke här i Rumpenheim !? Tidningen Publicist påstår att furstinnan arolina af Reuss-Greitz togit verksamnare del i kriget mot Preussen än man i jörjan trodde, ty det har nu visat sig att ton Jät siba 350: soldater lugnt stanna i Vastadt, emedan hon vtlånat deras tändålsgevär till bairarve. Dessa hade likväl cke stor nytta af gevären, ty de förstodo ig icke på att handtera dem, hvilket synes leraf att de blifvit återställda i fullkomligt brukbart skick så när som på 25 stycken, vitka alldeles försvunnit. ÖSTERRIKE. Rörande Österrikes finansiella förhållanlen meddelar en ungersk författvre en mörk kildring: Statsskulden uppgick vid slutet af 864 till 23 316 442 000 onlden de årliga