Aftonbladet – 10 november 1866, sida 3

kände mer än skrifva sitt bomärke; måne trodde på eignerier och gengångare, och näs de hörde omtalas att jag eysselsatte mig med kemiska laborationer, så trodde de att jag iikade trollkonsier. Men nu läsa de tid: ningar, och icke ens de anse mig för någon trollkar).? Jag ledde samtalet på den agitation som nu pågår bland de skånska herregårdsbön. derna och deras anspråk på åborätten till deras innehafvande hemman och frågade om för detta anspråk förefannes någon laglig grund. Icke så vidt jag kunnat erfara. edan under cen tid jag var justitiekansler fanns denna tradition, och en bäradshöfding Tullgren, som var en både hederl:g och skicklig man, gjorde forskningar i detta ämne i danska geheimearkivet: men han blef fullt öfvertyged derom, att äfven under det Skåne var danskt, innehades de hoveriskyldiga hemmanen med full egande rätt af herregårdsegarne. . Mea jag finner det ganska natur. ligt att frågan upptages, emedan den hvilar på en tradition, och det vore önskligt att den fullständigt utreddes. Mina bönder veta att jag alls icke ogillar, om de vilja försöka att bli oberoende på laglig väg, och jag har ej från deras sida rönt någon gensträfvighet. Jag har hemman som brukats af samma slägt i många generationer, utan att någon anser sig som egare dertill; men jag är benägen tro att en sådan tanke skulle uppstå, om hafvudgården med sina arbetshemman såldes eller öfvergick till en person med ett för dem främmande namn, ty de äro på sitt vis också aristokrater. I allmänhet äro de skånska bönderna på de gamla herrgårdarn mycket fästade vid de gamla slägterna, och häri ligger något veckert, som vittnar om ett godt hjertelag.? Jeg började fenkta att det långa samtalet skulle trötta den vördnadavårde patriarken, och jag gjorde en antydar derom. Men derpå svarade han förbindlig — ?Ett angeämt samtal tröttar icke, tvertom det upplifvar?. Emellertid måste jag bryta upp, för att icke komma för sent till — — dit jag var väntad på aftonen. Om ni återvänder denna väg, så gör mig ett besök, och taz er bättre tid då? — sade han och tryckte min band till afsked. ——