Aftonbladet – 10 november 1866, sida 3

1i landsflykt och dömas till tvångs-vistelse lorier, att de religiösa korporationerna för drifvas och utsättas för elände?. Påfven er iorar derefter om de lagar, som italienske regeringen utfärdat i strid med kyrkan: I doktriner. Beträffande det civila äktenska Ipet yttrar han: ?Samma regering har, icke laktande kyrkostraffen och utan att lyssnt ltill våra och våra ärevördiga bröders, de italienska biskoparnas, fordringar, sanktio dnerat lagar, hvilka stå i fullkomlig stric mot den katolska kyrkan, hennes lärot och rättigheter, och hon har icke skytt att pro mulgera en lag beträffande civiläktenskapet såsom vi kalla det, en lag, som helt och hållet strider icke allenast mot den katol ska läran, utan äfven mot det borgerligt samhället. En sådan lag trampar äkteneka pets värdighet och helighet under fötterna. han förstör dess stiftelse, hon uppmuntra; till ett förkastligt konkubinat. gjelfva verket kan ibland de troende intet äkten skap ega rum utan att på samma gång sakramentet är dermed förbundet. Afven till hör det uteslutande kyrkans makt att de. kretera allt, som kan angå äktenskapets sakrament. Dessutom har dennaregering, på samma gång hon uppenbarli en kränkt de evangeliska konsiliernas beslut, hvilka alltid gällt och skola gälla inom kyrkan, och förbiseende de stora välgerningarne af regelbunina ordnar, hvilka, grundlagda ef heliga män och af den heliga apostoliska stolen bekräftade, genom så många ärorika ansträngningar och eå många fromma och nyttiga verk förvärfvat sig en beundransvärd förtjenst om det kristliga, borgerliga och litterära samhället, icke dragit i betänkande att sanktionera en lag, hvilken i alla hennes områdes länder upphäfver alla religiösa familjer (korporationer) af såväl det era som det andra könet samt tillegnar sig alla deras gods och många andra kyrkans gods och anordnar deras fördelning. Innan hon trädde i besittning af den venetianska proviosen, hade hon icke skytt att till detta land utsträcka samma lagar samt mot all lag och rätt avordaat den fullständiga förstörelsen och förintelsen af det fördrag, som af oss blifvit afslutet med vår högt älskade son i Jesu Christo, kejsar Frans Josef af Östenike?. — Baträffend: påfvedömets: verldsliga makt; är följande s:älle anmärkningsvärdt: Från siva sinnen äro de, hvilka oupphörligen y:ko, att vi, som redan gezom den påogligaste orättvisa blifvit heröfvade flera provinser af värt påfliga öm: råde, skola afstå vår och den heliga apostoliska stolens snveränitet.. Säkerligen ins.r enhvar, buru orättvis och för kyrkan skadlig en sådeon fordran är... Vi kunna icke afstå vår borgerliga makt, som af den gu domliga försynen blifvit insstt för den uni versella kyrkans väl; vi måste tvärtom försvara denva regering och beskydda denna borgerliga mskis rätvizheter samt högeligen beklaga oss öfver den hädiska usurpstionen af den heliga stolens provinser, liksom vij redan förut gjor: och svim vi 1-dag göra, för ett så gois som vi förmå bek och protestera?. — Beträffande Ri det i atiukutioaen: ?Från alla sidor skulla ursinniga röster, hvilka hos de serna alltid finna eko, i det de för kl:7a, att staden Rom måste deliaza i den förderfliga agitalionen öch den italienska rebellionen, ja, till och med blifva dess hufvudstad! Men den barmheriige Guden skall genom sitt allsmäktiga bistånd låta våra fienders gudlösa rädslag och önskningar komma på skam. Hen skall aldrig tillåta, att denna ädla stad, som är oss så dyrbar, der han genom sin stora och synnerliga välgerning upprättat Petri stol, den oomkullstötliga grundvalen för hans tro och hans gudomliga religion, återvänder till det olyckliga tillstånd, som vår beliga företrädare Leo den Store så tydligen beskrifvit och i hvilket den befann sig, när apnos:larnas furste inträdde i denna stad, som då var verl dens herrskarinna. Hvad oss beträffar, så äro vi, ehuru vi sakna nästan allt menskligt understöd, likväl vår kellelse trogna, och, ställande vårt hopp framför allt på Guds hjelp, redo att kämpa ntan fruktan, äfven med tara för värt lif, för den kyrkas sak, som blifvit 083 på gudomligt vis af vår herre Jesus Christus apförtrodd, och, om det skulle etinnas nödigt, begifva oss dit, hvarest det vore oss förlänadt ett bäst förvalta vårt wpostoliska embete.? Yle Att anstå hua: från Cblåna