Aftonbladet – 10 november 1866, sida 2

het stack af emot det för öfrigt något allvarsamma i hennes klädsel. Abben hade ingen svårighet att finna Violante vacker och just egande det slags skönhet, som var eonad att rädda familjen Croix-de-Vie, ifall Gud ville att slägten blefve räddad. Han höjde emot himmelen en fuktig blick, men då han åter sänkte den emot jorden, märkte han, att Violantes harm hade under en minuts förlopp betydligen ökats. Hon stampade med foten på stenarne. Min fröken, sade han med en i hans mun ovanlig ifver, se der kommer er far. Herr de Lescalopier de Bochardigre närmade sig från andra sidan af gården i Chesnels sällskap. Magnus, den stora danska hunden, åtföljde dem. Han tvärstannade då han fick se det främmande fruntimret, derpå framstörtande med en kanonkulas hastighet var han i fyra språng vid sidan af Vislante. Han smågläfste sakta, kröp vid hennes fötter eller hoppade omkring henne. Förgäfves ropade Chesnel åt honom: Magnus, kom nit, din stygga best! Låt honom varaX, sade Violante småleende, i d:t hon klappade den olydiga hunden. Magnus reste sig upp, lade sina tassar på sin unga väns späda axlar och började berakta henne med sin milda och kloka blick. — Det här är besynnerligt, mumlade abn, man skulle kunna tro att han känner röken ?4 Jag tror det4, sade Chesnel, som närnade sig. Det skulle ej förvåna mig om an träffat fröken i skogen. Der lära de räl ha gjort bekantskap. A:drig!4 8 de hon. Djuren veta nog hvad de vilja, återtog Shesnel. Jag har många gånger funnit Magnus på vägen till herrgården, och jag var tagit honom tillbaka till slottet.