Aftonbladet – 8 november 1866, sida 3

BA Te TESEN UMAR, DANMARKE. Om en folkhögskola, som nyligen inrättats i Jylland, skrifves från Århustrakten till danska Dagbladet: Mycket kan viss rligen med fog invändas mot grundtvigian.smen, men det får man dock medgifva, att bland dess anhängare finnas djerfvå och verkligt dansksinnade män, som både vilja och förmå att verka i fäderneslandets tjenst. Och särskildt bör man vara grundtvigianismen tacksam, emedan den i vissa riktningar lyckligast motverkar den bondevänliga materiali. men, ty kan man också ej önska, att våra bönder skola bli grundtvigianer, så likväl hellre det än Geert Winthers och J. A. Hansens slatvar. I denna nejd går ett starkt grundtvigianskt strömdrag, och kan den äfven ej ännu till fullo få bugt med de västan af. vudstillbedjande Geert Wintherska bönderna, å gifves dock grundad förboppning, aft med tiden deras ögon skola öppnas till att se, hvad det är för lärdomar, deras afgudar proppa i dem. -1 deöna förhoppning bestyrkes man, när man ser ett sådant verk börjas som den folkhögskola, hvilkens inviguing egde rum den 1, November vid byn Testrup, 2!2 mil från Århus. I närbeten fanns redan en. annän bondhögskola, men när man blott hör namnet på dess stiftare, skall. man ej förundra sig, att i-trakten herskade en allmän önskan att få den tillintetgjord. Stiftaren är nemligen den väl: bekante brölaren Björnbak?, som på detta sätt velat stödja sin sak och i den uppväxande generatione skaffa sig nya tillbedjare i stället för de gamla, som börja svika honom. Hlera af nejdens skollärare i förening med andra för saken intresserade personer bemödade sig således att få em ny folkhögskola upprättad vid sidan af hr Björnbaks. Det föll sig så lyckligt, att kandidaterna Nörregaard och Baagö just hyste en såden plan; man vände sig derför till dem, och då de ställde sin enskilda förmögenhet till förfogande för företaget, så kom detta verkligen tillstånd, så att man den 1 November kunde inviga den nyss uppförda, stora och rymliga byggnaden. Invigningshögtid ligheten, vid -hvilkea bland andra pastor Rördam från Lyngby talade, slöts med ett föredrag i utpräglad skandinuviek riktning af kandidat Baagö. Skolan räknar 21 lärjongar. Afgiften är 50 rdr riksmynt pr halfår. Sista häftet af Nordisk Tidskrift med delar nu in extenso Arla Lehmanns föredrag å det politiska mötet på Stockholms börs den 20 -sistlidne Juni. Föredraget var så lydande; Mine Herrer maae naturligvis forudscette, at denne Opfordring er fremkommen efter Aftale. Jeg skylder derfor mig selv at bemierke, at snarere det Modsatte ilfeldet. Jeg er ikke Medlem af den nordiske Forening, og er derfor kun tilstede her efter en serlig Indbydelse; jeg er kommen for at höre, og ikke for at tale, Men siden jeg nu skal tage Ordet, vil jeg, for ikke at mistforstanes, strax forudskikke den Bemrerkning, at jeglangtfra misbilliger, at nogle yngre Mend hos os jennem en serlig Forening strebe at opretholde den skandinaviske Sag og navnlig at skaffe den Indgang hos det menige Folk, hos hvilket Sagens zeldre Berere som Fölge af vore seneste olitiske Fampa for Öieblikket have miste en Del af deres tidligere Indflydelse. Naar vi mldre kandinaver for Sfiden holde os foget tilbage, er det saaledes ikke, fordi vi ere blevne vaklende i vor Qverbevisning eller lunkne i vor Tro. Dette skal nok vise sig, naar det beleilige Öieblik til en bestemtere Fremtraeden kommer, Denne Tilbageholdenhed er dog ikke ene eller endog blot fortrinsvis en Fölge af vor indre Ud: viklings öieblikkelige Stilling; men den er iseer åabude af de br en de aeneste Tiders Eraring har maattet paatvipge os 0 SpÖörgsnasal ä hyilken Vd trekning På ffvilktn Myike vor Averbevisning deles af vore svenske og norske Frender. Naar Flere skulle fölges ad, bestemmes jo Gangen af den, som gaaer langsomst, eller — som det hedder i Militairsproget — for at holde Trop maae men kunne föle hinandene Albuer. Det er delle Spörgsmaal, som selve Begivenhederne have reist, hvis Besvarelsevi Irpe at burde oppebie: Mlanskee ere vi Danske Baaede Tor fustigt frem; maaskee har den Omstendighed skerpet vor Iver, at vi vare dem, som först vilde komme fil at trange til vore fpdres a Ho (ör Jeg bede Fel bemgert, at det al Lå er faldet Os ind, at Sverig og Norge skulde bringe Ofire for vor Skyld. Men vi troede, de vidste, at Danmarks Grrendse mod Tydskland var hele Nordens Grendee?; — vi troede, de erkjendte, at det danske Folks ukrankede Bevarelse angik de forenede Rigers egne, dyrebareste Interesser?. Vil Sverig velklende sig disse sin Konges og sin Udenrigeminisiers Ord — det er det Spörgariaal, vi maatte önske besvaret; thi hvis de Svenske og Normändene ikke betragte det hele Norden som deres sande Feedreland, saa at det Hele trues, naar en Del angribes, det Hele lider, naar en Del er stedt i -Vaande. .-. ia. mine Herropogaa öden -Beändr naviske Tanke en smuk Dröm, gal tl Viser og Skaaltaler, men ikke vardig til alvorlige Mrends