Aftonbladet – 8 november 1866, sida 2

anföras, att den skall ha skett på förord af samtliga Jedamöter i kommersekollegium, (hvilket, såsom kändt är, för närvarande saknar president). Om så är, och om några andra omständigheter kunna anföras, som rättfärdiga åtgärden, vore det för regeringehs anseende för oväld och rättrådighet högeligen önskvärdt, att något slags förklaring i detta hänseende blefve synlig i det offentliga; ty såsom saken nu framställer sig för den oinvigde betraktaren ger den alltför mycken anledning till de från många håll hörda klagomålen, att befordringssystemet är sådant, att ingen uppmuntran till arbetssamhet finnes för tjenstemännen, ingen eggelse för dem att sätta sig in i ärendena, ty de hafva ingen utsigt till de högre platserna. Man har, tillägges det, knappt rättighet ätt fordra det tjenstemännen med sådana utsigter för ögoner, skola göra mer än som de, för att freda sig från åtal, äro tvungna till. Vi upprepa hvad som i denna Mdning yttrades för några dagar sedan, vid behandlingen af en annan befordringsfråga: vi päyrka icke att vid embetens tillsättande något uteslutande eller ens öfvervägande afseende skall fästas vid ancienniteten. Den må få sin rätt vid förslags uppstäkande, men vid utnämningen bör afseende framför allt få stas på duglighet och lämplighet, ty säkert ekulle ingenting utöfva på tjenstemannakåren ett så försoffande inflytande som vissheten att befordran vunnes blott man orkade lefva tills man komme i tur, samt att det icke tjenade till någontiog att utveckla mera flit och större duglighet än de kamrater, i bredd med hvilka man vandrade sin trygga och makliga väg fram. Men lika vådligt är, om styrelsens rättighet att välja sina tjenstemän, utan afseende på ålder eller pappersmeriter, användes på ett nyckfullt sätt, så att ingen menniska kan utfundera hvar förklaringsgrunden till skedda utnämningar är att söka, och så, att intet afseende fästes på vunnen erfarenhet och för värfvade insigter i de till. hvarje embete elier tjenst hörande åligganden.