Aftonbladet – 7 november 1866, sida 3

gagnar. Man måste taga reda på det onda man måste varna för detsamma och gör: allt för att motarbeta det, men vemodig: klagovisor uträtta ingenting. Icke kan de vara nyttigt för en ungdom att öfverall mötas med öfvertygande eller icke öfverty ande skäl att han är en stackare — kropps igt och andligt sjuk. I föräldrahemme göres ofta allt för att förverkliga denna fö reställning geaom en bortklemande oci olämplig uppfostran. Härigenom lägges oft grunden till en sedan framträdande sjuklig känsla och dyster sinnesstämning i ställe för en frisk uppfattning af lifvet; Om gos sen ständigt får höra att han är sjuklig, at han måste skta sig väl för förkylning, at han måste vara uppmärksam att cj skade sig, att han måste vara beskedlig, foglig och snäll, så är ej underligt om han som yngling blifver en grubblande gubbe. Gymnastikmönstrivgar hafva företett de! anmärkningsvärda att en tredjedel eller hälften af ungdomen befunrits sjukliga el ler svaga och i följd häraf antingen blifvit befriade från gymnastiken eller tillåtits at deltaga deri med vissa inskränkningar. Man har funnit ungdomen behäftad med blodbrist och bleksot, med spensliga kroppar, trångt och nedplattedt bröst, hjertförstoring och klaffel hos hjertat m. m. Man är väl temligen ense om att sjukgymnastik är lämplig för ett sådent till stånd och dylika åkommor, men skolgymnastikens rätta väsende, såsom den för närvarande utöfvas, tyckes man ej rätt uppfattat. Den har sjelf insett sin uppgift att vara en dietetisk gymnastik med lindriga och ordnade rörelser, hvarmed den vill underhjelpa kroppsutvecklingen och förqväfva sjukliga anlag. Örfningatne äro derföre bundna vid noggrannt beräknade rörelseschemata, hvarigenom en sådan gymnastik sluter sig nära till sjukgymnastiken. Ifrån en sådan skolgymnastik kan det ej vara så stort antal ar skolindivider, som böra befrias. De, som 1da af blodbrist och svag kroppsbyggnad, böra väl ej utestängas från ett medel, hv-lket kan afhjelpa deras sjuklighet. Den så ofta hos ynglingar förefunna hjertförstoringen torde hafva sin för nämsta orsak uti deras sittande ställning med hoptryckt bröst, hvarvid hinder för bledeirkulationer. uppxommer. Här äro rös relser det rätta och enda hj-lpmediet, inen ett Töreskrifva, såsom det verkligen har skett, att här endast skola gifvas benrörel er förefaller för gymmnasten underligt, då hav vet att hålvridningar och bålrullningar krafigt underlätti blodets rörelser i venerna möt hjertat och derigenom underlättar hjertve;ksamheten, som här är hufvudsak. Han vet äfven att genom kraftiga inondninger frammanas en kraft till underlättande al hjertverk: samheten, hvarigen m. lindriga och lå-gsamma. armföringar och armrullningar blifra särdeles inflytelserika. Nog kunna hjertlidande jemie andra kommer finnas af sådan beskaffenhet att de böra hänskjutas till den ännu mera försigtiga och lämpliga sjukgymnastiken, men den skolungdom, hvilken nedskrifvaren häraf under några år undersökt och följt med uppmärksamhet, har företett få sådana fall, som gifvit anledning till befrielse från skolgymnastiken. Det kan vara afstortinesse att med uppmärksamhet följa såväl den sjukliga som fricka ungdomen under deras gymnast:k. Man komiwer till den öfvertygelsen att sjukliga anlag kunna under tryckas, att veka och spensliga kroppar kunna utvecklas och vinna stadga, att hållning och kroppsställning kunna få en säker, frisk och skön form, samt att gymnatik i tidiga år påbörjad, ändamålsenligt tillämpad och dagligen fortsatt måste nästan med nödvändighet utestänga sjukdomar. Gymnastik måste tagas ej blott i gymnatiksalarne, utan äfven i hemmet. Får unglomen derjemte; så mycket möjligt är, komna ut i friska luften, bada, löpa skridsko, ika kälkbacke, när så medgifves, och antälla frivilliga lekar, får den passande föda och kläder och frisk luft i boningsrummen, å kan den växa frisk och stark, äfven om len är flitig i sina studier. T. J. Hartelius.