Aftonbladet – 7 november 1866, sida 2

FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) AR PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. — Han hade återkommit från staden, dit han rest för att på nära håll betrakta denna revolution, som förskräckte hans mor. Han hade der funnit en stor mängd menniskor samlade. Afund, hat, vrede uttryckte sig i alla dessa grofva ansigten vid åsynen af den högättade och rike Croix-de-Vie, der han red fram. 8e der Chouanernas son! sade de, det är han som skall anföra byfolket emot oss. Hvad honom beträffar, hade han ingenting sett, ingenting hört. Hvad äro väl revolutioner, schavotter, krig för honom, som bär döden inom sig, som endast af sig sjelf har att vänta det sista slaget. Hvad äro väl rop på gatorna för den som i djupet af sin själ städse förnimmer ett så vildt och blodigt uppror. Hvad äro väl alla fasor af vildsint våld, brott, mord, menniskonaturens alla lössläppta blinda instinkter, för den man, som ej fruktar något af menniskor och hvilken ödet förbeållit sig sjelf? Hastigt reste sig markisen. Han gick med. fasta steg upp för trappan till krucifixet, och stannade der med högburet huf vud och korslagda armar framför detsamma. Var det väl Dig han anropade, Du ende Gud för dem som känt smärtan? Låg det ej snarare eti trots häruti? Violante, som med handen höll upp vec ! ) Se A. B. nr 251—258. ;