Aftonbladet – 7 november 1866, sida 2

— En landtbruksfråga. Från Westerås skrifves i Westmanlands Läns Tidning: Landtbruksklubben diskuterade vid sitt sammanträde sistl. lördag frågan: Hvad erfarenhet hafva ortens landtmän inhemtat angående bergningen under nu förflutna hösts ogynnsamma. väderlek; hvilka åtgärder och bergningssätt hafva. befunnits mest ändamålsenliga att under det ihärdiga regnandet skydda grödan och i stånd att befordra dess inbergande i möjligast bästa tillstånd ?? De fleste talarne tycktes vara ense derom, att höstsäden blifvit vida bättre inbergad, än man af den särdeles ogynnsamma väderleken haft anledning vänta, och tycktes i öfrigt ur diskussionen, som förnämligast stödde sig på den under året vunna erfarenheten, framgå, att icke så mycket skylningssättet, som icke mera den noggrannhet och omsorg man dervid använder, ävensom den påpasslighet man iakttager vid hvarje möjligt tillfälle att berga grödan, föranledt det lyckliga resultatet. Några talare ville gifva ett bestämdt företräde åt de öppna långskylarne, i anseende till den större lättheten, att efter en kortare tids upphållsväder berga dessa än de härstädes mera allmänt begagnade rundskylarne, hvilka dock äfven, enligt andra talares erfarenhet, lemna en fullkomligt oskadad gröda. För orter med inskränktarte fält och mera kuperad mark med omgifvande skogstrakter, vore dock hattning samt förnämligast hässjning det enda medlet att, vid väderlek, sådan som den sista andtidens; i någorlunda godt skick inhösta råg och hvete. Hvad åter vårsädets bergting vidkom, ansåg man snesving eller störsättning vara att rekommendera framför hvarje annat bergningssätt.