Aftonbladet – 5 november 1866, sida 3

tt let, som är arbete och sparsamhet, söka äte n vinna den förlorade styrkan genom att p kreditens väg för tillfället komma ifrån d olägenheter man sakvar kraft att uthärds Alla förutsågo, att vid den tidpunkt då upp låningen måste afstanna och således ränt och amortering ej längre kunde betalas me delar af nya lån, utan måste gäldas me landets produktion, en brytning i förutva rande förhållanden skulle inträffa. Denn brytning har iogalunda varit våldsam. Dei har väsentligen förmildrats genom ett tids enligt erkännande af det fria aftalet. Hva som inträffat och eom är påtagligt, är at mången nödgats inskränka sitt lefnadssät inom gränserna af sina verkliga inkomster och detta kan väl icke sägas vara någo allmän olycka. Nedåtgåendet af tullintra derna har af oss blifvit förutsagdt och bevi sar antingen, att konsumtionen af utländ ska rtiklar kunnat inskränkas, eller att d blifvit ersatte af svensk produktion, änskön skyddssystemet såsom grundsats blifvit un derkändt. Vi bestrida således att någon sö beskaffad riksolycka är förhanden att utom. ) ordentliga åtgärder från statens sida börs vidtagas eller ens ifrågasältds. Afven om I de lånebehöfvandes antal skulle våra större än vi kunna föreställa oss, berättigar detta ingalunda till några anspråk på staten. Om frie medlemmar af ett statssamfund så illa bruka sin frihet, att de förstöra Isitt ekonomiska välstånd, vore detisanning ganska beqvämt att kunna vältra ansvaret derför på samhället i sin helhet och begära att staten skulle förmedlande uppträda uti enskilda affärer. Svårligen kunde något sambälle i längden bestå, som erkände en dylik rätt, och skulle det vara så beklagligt att de förolyckade utgjorde en majoritet, då stode en dylik stat i sanning på ganska svaga fötter. Erfarenheten från andra länder lärer oss, att man dyrt fått betala vänvården af statskrediten, oeh det ligger således en synnerlig vigt uppå att icke här vidtaga några extra ordinära åtgärder, som förringa densamma, då man tvärtom bör hoppas att riksdagen skall låta sig angeläget vrra att göra allt hvad i dess förmåga står för att visa verlden, att svenska politiken är öpmn och fredlig, samt att svenska statshusållningen är klok och sparsam. Derjemte erfordras att icke för närvarande under någon form förutsätta nya statslån. Konjunkturen såsom särdeles missgynnande borde ensam vara nog att derifrån afhålla. Till följd af de stora förändringarne i Tysklånd förväntas åtskilliga nya, der inhemska betydliga statslån i marknaden, som redan är öfvermättad af amerikanska papper nvilka gifva en ränta, som åtminstone Sverge icke bör underkasta sig. Dessutom är den politiska horisonten ej så klar som man skulle öneka och som främmande lånegifvare ej lära försummå taga i betraktande. Allt bjuder således att fullfölja den. väg som redan är beträdd och de skuldsatte, till hvars fördel författaren framlagt sitt förslag, skulle visserligen icke derigenom blifva hulpne; ty om man föreställer sig att emot goda inteckningar utlemnades obligationer. al pari och detta bedrefs i stor skala, skulle situationen blifva något helt annat än författaren åsyftat. De törhatade kapitalisterna och bankivrättningarne skulle derpå komma att göra vinster vida utöfver hvad hittills. varit möjligt och dertill erhålla de bästa säkerheter, nemligen statens skuldsedlar. Författarens förslag att obligationernas kredit hålles lätteligen uppe derigenom att bankovinsten användes för att på fondbörsen hålla obligationerna uppe i sin rätta kurs?, är alltför naivt för att behöfva någon vederläggning. Det nu framlagda förslaget i hufvudpunkten att staten. skulle. utgifva sina obligationer och emottaga divers lånehandlingar är så mycket mindre af nöden, som vi ju hafva ?en allmän hypoteksbank? och åtskilliga ?bhypoteksföreningar?, hvilkas uppgift är precist debsamma som staten pu enligt författarens uppgift skulle åtaga sig. Staten har redan med åtta millioner riksdaler garanterat inhehafvarns af allmänna hypoteksbankens obligationer mot slutlig förlust; oeh detta är mer än tillräckligt för det afeedda ändamälet: För öfrigt äro vi mL CE FR Fr AA ER UU GB (0 uppriktiga vänner af associationsfriheten, och . befinnas ej de nuvarande institutionerna för fastighetskrediten tillfyllestgörahde, så står det obestridbgen vederbörande fritt att förena sig om nya kreditinrättningar som måbända skola lyckas öfverträffa de redan befintliga. Den utvägen står öppen för alla. Deremot äro funderingarne på ett fondsystem utan fonder temligen ofruktbara, och den som tror sig, genom obligationers utgifvande under en viss form och öfriga vilkor, kunna till. vinna oss den låga ränta för jordbruket, jen allmänna välmågan och den sparsämhet och nykterhet man finner i Danmark?, den förfättaren är afundsvärdt lycklig uti sina illusioner. nn erl KR ovärsfråman