Aftonbladet – 5 november 1866, sida 2

plit just önskar att få till lifs sådana ankor?, som mindre robust konstruerade se nenniskors smältningsförmåga svårligen får ugt med; kort sagdt, den har tillträde till n publik, till hvilken de öfriga bladen föräfves söka tränga ned. Bletve någonsin råga om politisk agitation bland massan; 3) kulle Aftenposten tvifvelsutan vara en för: räfflig organ att begegna, och den är ej omedgörlig, säger man — eller kanske är let ett Aftenpostianum, de öfriga likt. Hvad provinspressen angår, så har den b lott en rent lokal karakter. I dethela ut-P: comma 45 mindre blad: 1 utgifves fem gånh er i veckan, 1 fyra, 4 tre och de öfriga 8) vå gånger i veckan; de äro föga omfångsoch innehällsrika, och i många fall, om ej N de flesta; äro redaktör, egare och bok-Å ryckare förenade i en och samma person. Li De mest betydande eller de minst obetyd-1r liga äro naturligtvis de två Bergenska och n de två Throndbjemska bladen, samt dernäst k de två småblad, som utkomma i Drammen I och som, vid sidan af sin egentliga verkb samhet, höjt sig med hjelp af en ganska egendomlig binäring, hvilken består i attt tjena till en reservoir för allt det sladders och de nyheter, som fabriceras inom Kri-! stianias område, och som de stora blaI den naturligtvis ej befatta sig med. Genom lr Korrespondenser från Kristiania torgföres det f i Drammen, hvarifrån det sedan reimporte-C ras till hufvudstaden till nyhetslystna per-l soners tjenst. g Utom redan nämnda tidningar utkommo lf år 1863, det sista hvarför offentlig redogö-!T relse utkommit — oeh för resien har för-! hållandet väl ej särdeles förändrats underc de följande tre åren — i det hela 58 vecko ! blad och tidskrifter, af hvilka några ha en! betydligt större utbredning, än någon bland ! de dagliga tidningarne. Längst går ?Almue-! vennen?, som väl sprides i omtrent 15,0001 exemplar och som säkerligen också förtje-! nar den spridning, som den skaffat sig utan : att smeka massans dåliga instinkter eller befatta sig med det omtyckta, oppositionella rabulisteri, som förr ansågs nödvändigt, om man ville bli ?populär?. I sådant hänse-l ende är det en märklig skilnad mellan del: oppositionella tendenser, som nu emellanåt visa sig i vår press, och det systematiska Wihlerei?, den outtröttliga, lika ofta mot person som mot sak riktade opposition, som under tiden efter 1830 och vidare fram emot I: århundradets midt drefs af alla, som ej ville riskera att beskyllas för ministerialism? eller ?ministeriel servilism?. Förhållandet är nu omvändt; ända från arbetarrörelsens och de dermed förbundna republikanska funderingarnas tillintetgörelse på och under 1851 års storthing, har det varit den ministeriella pressen som ledt agitationen, för att ännu fullständigare utrota de demokratiska tendenserna eller. åtminstone bämma allt Pöfveriladt framåtskridande?; härunder har den skurit alla sina motståndare öfver en kam, sldrig kunnat eller velat se skilnaden mellan den gamla bondoppositionen å ena och de nyliberalas å andra sidan samt öfverfallit isynnerhet den sednares målsmän — ty det är egentligen de, som äro farliga för den inrotade konservatismen; bondoppositionens dagar äro längesedan räknade — öfverfallit dem med en personlig bitterhet och outtröttlig ilska, som fal!komligt finner sitt motstycke i den gamla oppositionens engrepp mot embetemannaklassen och intelligensen för 20 å 30 år sedan. Rolerna öro au ombytta; nu är det de konservativa som tjuta af full hals, hvarje gång liberalismen försöker att göra ett steg framåt — se Morgenbladet couatra anhängarne af juryinrättningen! — medan oppositionen, ae friinnade framstegemännen, eller hvad men nu vill kalla dem, inskränka sig till defensiven, åtminstone inom pressen. Det antal, som ofvan anförts, nemligen i det hela 52 dagblad och 58 veckoblad och tidskrifter, synes vid första ögonkastet kanske ej synnerligen betydligt; men när man lräknar efter det antal ärgångar, som utdelas genom de olika orternas postkontor, finner man ati det dock ej läses så litet i I förhållande till folkmängden. Man sert. ex. latt i Throndhjem under år 1863 distribuerats 6427 årgåogar af inoch utländska periodiska skrifter; lägger man nu härtill de tidskrifter, som så genom bokhandeln och de två blad som utkomma i sjelfva Throndhjem, så har man troligen inemot 8000 årgängar. Det må dock anmäörkas, att näppeligen i någon annan norsk stad läses så mycIken periodisk litteratur; Bergen t. ex. med vid pass dubbelt större folkmängd har, utom I sina egna blad, ej att uppvisa mer än 4551 årgångar som gå genom dervarande postIkontor. En stor del af dessa blad och tidIskrifter äro naturligtvis utländska; af svenIska äro Aftonbladet, de två illustrerade tidIningarne och — Pietisten de mest spriddå; af dan:ka Iiastreret Tidende, Berl. Tidende och Dagbladet; af utländska Der Bazar, Börsenhalle, Dlustrier. Zeitung, Illustration och IIllustrated London News. j Statsrådet Lagercrantz gafilördags middag för finansdepa tementets embetsoch tjensteI män. Till densamma voro äfven inbjudna den afgångne finansministern, frih, GripenIstedt, samt statsrådet Bredberg.