Aftonbladet – 5 november 1866, sida 2

STOCKHOLM den 5 Nov. E l Bref från Norge. i (Från Aftonbladets korrespondent.) 1 Kristiania den 28 Oktober. ! Medan den obetydliga kolerafarsot, som , somras hemsökte Kristiania, endast kräfde ; tt ringa antal offer, synes en mera omkring . ig gripande sjukdom ha drabbat norska ; idningspressen, en sjukdom som synes ej ilja stanna, innan alla de förhoppningsulla plantor, som detta år sett skjuta upp, . ch kanske äfven några af dem som länge. edan öfverstått de vanliga barnsjukdomarne lifvit bortryckta, samt sålunda den vaniga dagproduktionen nedtryckt till sitt vaniga qvantum, och måhända något derunler. Ja, ?det händer åtskilligt under ett ir, som man ej tänkte sig när det börjale?, som en stor författare säger. Det var lå denne politiske apotekare lofvade osa en 1y dags morgonrodnad för vårt älskade fälernesland?, så snart vi blott finge ?den ya pressorgan? i ordning, hbvartill han emnade recept; det var gå man med spänd rppmärksamhet följde den unge man som — enligt någras påstående med stipendium Vf apotekaren — uppehöll sig i: utlandet, för att studera den främmande journalistien och som hemskickade så intressanta faktiska upplysningar? (märkligt nog, försvann han plötsligen). Det var då ?Noregr? och ?Norge? samtidigt framträdde, det förra in spe, det sednare in re, men efter fjorton dagars bittra lidanden dukade under med det patetiska utropet: det går icke! 5å kom Skjemt og Alvor?, hvarom enligt den gamla regeln, att ej säga annat än godt om..de döda, ingenting är att sägas. Då hade Dölen åter börjat sin ungdomliga ringdans med egna och andras infall; nu är också den dansen slut! Slutligen kom med årets början ?Illustreret Norsk Folke. blad till verlden under svåra födslovåndor, men växte hastigt, lemnadesi dugliga fosterföräldrars händer och kom sig i hast, såatt det nu sväller af helsa och ej blott hotar med att sjelf få ett långt och komfortabelt lif, utan ock att taga lifvet af sina illustrerade medbröder. Hvad Dölen angår, så var det i dessa dagar jemnt åtta är sedan dess första nummer såg dagens ljus; den kan likväl näppeligen räkna mer än sin fjerde eller femte ärgång, eftersom dess tillvaro under deona Hä varit mycket intermittent. An skulle nemligen redaktören företaga en fjelltur, än eo längre resa, och under tiden hvilade bladet; än ernade han vända den norska litteraturen ryggen och emigrera till den engelska, än utbytte han för en tid journalistiken mot konsten att brygga öl, och så uteblef Dölen. Men alltjemnt har han haft das Arg på att gå igen, till slut visserligen blott som en skugga af sitt fordna, lifslefvande jag; och sannolikt är, att detta spökeri ännu ofta kommer att uppreas. Det är i detta blad, en af Norges mest namnkunnige författare A. O. Vinje, nedlagt det mesta och egendomligaste af sin litterära verksamhets frukter — såsom namngifven redaktör har han så godt som ensam skrifvit hela bladet — hvarigenom det fått en litterär — och personalhistorisk betydelse, som är ojemförligt större än den inflytelse, det: någonsin utöfvat på det allmänna tänkegsättet. Ty att denna inflytelse varit så godt som ingen, ser man nu afresultaterna. Dölen har haft den, oturen, ati allt bvad den ifrigast bekämpat växt frodigt; den har fått vara vittne till, huru en norsk litteratur utvecklade sig utanför de tråoga gränser, inom hvilka den sjelf ville inspärra det nationelia; den har sett behofvet af en närmare politisk sammanslutning mellan de nordiska folkslagen stiga år efter år och finna flera och flera försvarare, trots de anatemer, den utslungade öfverallt hvad politisk skandinavism heter; alla de män, som den dragit fram och öfverhopat med bittert hån, ser den stå trygga på sin plats, medan den sjelf måste gå från hus och hem. Hvad är orsaken? Fanns här ett ideelt sträfvande, i så stor stil och så hänsynslöst arbetande fram emot ett högt mål, att det dignar, derför att det likt hvarje ädel längtan stöter emot ingrodda fördo. mar, mot hvardagsmenniskornas slöhet? Näppeligen ligger skälet der. ölen förebrådde en gång Aftenbladet, att det, sina gamla traditioner från CKrydserens? dagar trogen, endast förstod sig på att rifva ned och ej hade något att bygga upp igen; nu ha likväl åren visat, att ur satiren i den lille Krydseren utvecklade sig en liberalism, som varit med om att resa upp mången vacker byggnad på vårt poli tiska område, medan deremot Dölen sluta: der han började: med ett förbittradt bellum omnium contra omnes. Ty en så utpreglad representant för den medvetna nihilismer har vår litteratur än ej haft och behöfve; den ej heller nu på lång tid. Orsaken har sannolikt från början legat i de yttre för hållanden, under hvilka Vinje växte upp Kastad från den ena ställningen till der andra, än skolmästare, än handelsborgare, än tfidningsskrifvare, än praktisk jurist, än poet, synes det som skulle han aldrig fått tid att finna någonting, som han kunde omfatta med hängifvenhet och trohet. Allt det som gör lifvet innehålls. rikt och skönt för andra menniskor, blef på detta sätt för honom blott en förströelse, ett öfvergångsstadium, och i den mån han sjelf misste förmågan att öfvertaga ett tro: hetens arbete, miste han också tron på; at någon annan kunde göra det. Han såg sig blind på det intressanta, det öfverraskande, och slutligen blef det. paradoxa det. enda han fann värdt att egna sin uppmärksam. het åt. En vändpunkt i detta hänseende