Aftonbladet – 3 november 1866, sida 2

Violante4, återtog han, jag märker att detta enformiga lif, som du här för, icke skänker dig de förströelser, som man kan önska sig vid dina år och red din förmögenhet. Jag begär inga andra än dem jag har, sade Violante. Du talar som det anstår dig, fortfor advokaten, Sdu skulle ej kunna yttra dig annorlunda. Och likväl, Violante, om du skulle ba sagt till mig: Min far, jag vill lemna detta ställe — så skulle detta ej ha förvånat mig. Jag har aldrig sagt detta, min far!X Visserligen icke högt, svarade han, Cmen helt tyst, huru många gånger, YViolante?4 Jag vet icke, sade hon, Com detta skall vara en förebråelse. SIngalunda, afbröt herr de Bochardiere. Vi ha sedan fyra är mer än en gång tvistat. Jag kommer ej mer ihåg sådant, Violante!4 Icke heller jag, min far!4 Jag älskar dig, återtog han, jag har ingen annan önskan än att se dig lycklig. Och då du med din sjelfständiga natur icke kan finna lyckan annat än i oberoende, så är det just ett sådant, som jag skulle vilja tillförsäkra dig, mitt kära barn! Derför tänker jag gifta bort dig. Detta varX, sade Violante, en slutföljd, som jag ej väntade mig. Är det väl genom giftermål, som pi vill göra mig fri, min iar?4 Och hvarför icke?4 utropade han. Är det-väl här fråga om en vanlig, simpel förening? Det är ej en sädan, som skulle anstå dig. Du hyser ej alltid de känslor, som jag hos dig ville finna, min kära Violante; men jag gör dig dock rättvisa deruti, att borgerliga sederj icke äro i din smak. I