Aftonbladet – 3 november 1866, sida 2

var väl ändå ingenting annat än en liberal, som markisinnan bade uttryckt sig. VIL Herr de Bochardigre, som länge i sin vagn öfvertänkt den hållning han borde iakttaga emot sin dotter, då han nu skulle återse henne efter dessa tvenne dagars frånvaro, följde till en början bokstafligen detprogram han uppgjort, utan att deri vidtaga den ringaste ändring. Han gick direkt upp till Viojantes rum, der denna knappt hunnit ikläda sig en morgondrägt, skyndade fram till sin dotter, tog henne om lifvet och kysste henne på pannan; men när han skulle tala, tappade han modet, och sorh en länstol var nära tillhands, satte han sig ned deruti. Saken var den, att under det han omfamnade Violante, hade han tyckt sig se mormodren. Likheten i drag och uttryck var påfallande, utom att Violante var hans dotter, och att hennes ljufvare mot honom vända blick tycktes säga: Jag vet, att ni är god, min far! Tag er till vara för alla dessa små passioner, som uppröra er; tag er till vara för denna osläckliga törst efter glans och rikedomar, som mo er dåliga planer! 4Violante4, stammade han, ag har länge lemnat dig ensam här i huset. Jag hoppas, att du ej varit orolig för min skull. 4Jag visste ju att ni var på Croix-de-Vie, min fär. Herr de Bochardidre steg upp. Han kände sig bestämdt svag och feg. Och hvarföre? Han kom ju till sin dotter med händerna fulla med titlar, guld och höghet. Han kunde ju göra detta surmulna barn till den förnämstå dant i provinsen, och han tvekade att meddela henne den goda nyheten, och han darrade! Ce