Aftonbladet – 2 november 1866, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Ryktena om en tillämnad ministårförär dring ha åter förstummats och allt förbli vid det gamla. Emellertid -meddelar-e Wienertidning ett intressant bref från vi comte de Failly till prefekterna, hvari ha framlägger skälen till sin afgång från ge neralrådet i la Manche. Det heter deruti Då jag för sex år sedan återvaldes till med lem af generalrådet, hade jag antagit regerin gens understöd. Ehuru jag da förklarade pre fekten och mina valmän, att jag ämnade bibe hålla min fordna oafhängighet i hållning och språk, trodde dock mina valmän att jag såson officiel kandidat i allo gillade regeringens politik Ännu för sex år sedan kunde jag finna mig he drad af en sådan solidaritet, men i dag visar ja; den ifrån mig. Man kan icke längre låta dår: sig af den inbillningen, att regeringen skall nå gonsin återställa den af henne undertryckta fri heten, och derigenom blir den styrelse af in skränkningar och godtycke förhatlig, som legi timerades af utomordentliga och tillfälliga om ständigheter. Det återstår icke heller någon för hoppning mera att se frihetens förlust ersatt ge nom fäderneslandets storhet och ära ; ty man må ste gå tillbaka ända till Ludvig XV och Polens delning för att i vår historia finna fakta, lik nande dem vi få nöja oss att åse såsom stumma vittnen. Om också blott en mindre del af mina valmän anförtrott mig sin fullmakt, emedan jag var regeringens kandidat, så strider det dock mot min rättframma karakter att behålla den, sedan ett sexårigt samvetsgrannt studium af lagar, fakta och handlingar ålagt mig den pinsamma pligten att bli oppositionsman, Naturligtvis vågar ingen enda fransk tidning offentliggöra detta bref. I anledning af hr von Beusts utnämning till utrikes minister i Österrike skrifver en korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung, att man nu betraktar denna diplomaska handling med långt blidare ögon, än man skulle ha gjort förnågra veckor sedan. Förhållandet till Österrike skall?, tilllägger korrespondenten, på sista tiden ha blifvit bättre, och då herr von Beust gifvit kejsar Napoleon bevis på, huru stor vigt han lägger på Frankrikes vänskap, kan ofvannämnda antagande icke väcka förvåning. Den hållning, som de flesta tidningar, äfven de af regeringen inspirerade, intaga i afseende å Preussen, vittnar om, att man åtminstone icke finner det löna mödan att hejda denna häftiga agitation. idningen Memoriale diplomatique innehåller en längre artikel med öfverskriften: ?La France martiale, hvari Frankrike uppmanas att påskynda sina krigiska förberedelser, för att icke åter. komma för sent. Det är icke nog, heter det vidare, att kammarladdningsgeväret införes i den franska armen, utan franska regeringen bör fortfara med sitt djerfva uppträdande, så att icke förändringar ånyo kunna försiggå på Europas karta, utan att hon tagit initiativet dertill. Artikeln uppmanar derför regeringen att låta tidningarne föra ett språk, som kan underhålla den krigiska andan i Frankrike, och anser detta så mycket nödvändigare, som det för närvarande skall vara fråga om en allians mellan Ryssland och Preussen. Tidningen låter förstå, att den enda motvigt häremot ligger i en allians mellan Frankrike och Österrike. ÖSTERRIKE. Det tyska författningspartiets organ, Freie Presse, meddelar underrättelsen om frih. Beusts utnämning i ett bref, dateradt den 27 Oktober: På enskild väg, heter det, emottaga vi underrättelsen ait grefve Mensdorffs afgång är defivitivt afgjord, att han sjelf icke gör någon hemlighet deraf och att Beust redan blifvit i Prag utnämnd till utrik esminister. Huruvida grefve Belceredi qvarstannar . i sitt embete, derom äro uppgifterna olika. Handelsministern Willersdorf samt ungerske hotkansleren Majlath ha blifvit pr telegraf kallade till Prag; det är sannolikt att samtliga ministrarne få ordres att infinna sig der, och att der kommer att hållas ett statsråd, der det nya kaoinettet blir konstitueradt.? I en lä: greledande artikel upplyser Presse vidare om skäjen hvarför den helser Beusts utoämning med glädje och hvad österrikarne kunna hoppas af honom, Vi glädja oss?, heter det, ?cmedan vi framför allt anse Beust för en tysk man, om hvilken man icke behöfver frukta att han skall sluta sig till czesher och pcelackar, för att undertrycka de yska österrikarnes politiska och nationelia ättigheter; vi glädja oss, emedan Beust är orotestant och en i religiöst hänseende fri