Aftonbladet – 2 november 1866, sida 2

— jaga bilden af denna Violantes mormor, hvilken Violante sjelf så mycket liknade. Han tyckte, att denna obeqväma mormoder betraktade honom likasom fordom med en odräglig blandning af medlidande, hån, förtrytelse och vrede. Och var det väl detta, som han hade att vänta sig af Violante, när han nu snart skulle inträda till henne, ta henne i sin famn som en öm far, kyssa henne på pannan och säga till henne: ?Violante, nu beror det blott på dig att kunna bli markisinna af Croix-de-Viel VI. Violante hade sålanda tillbringat föregående dagen och aftonen helt ensam på Bochardiere. Sittande i nedre salen hade hon hela eftermiddagen varit träget sysselsatt med ett tapisseriarbete. Nålen, som flitigt instöttes i duken, utkom derifrån, dragande efter sig en lång ullgarnsände ; pendeln i det stora vägguret hade undertiden regelbundet angifvit sina sekunder. Fröken Bochardisres hand, den lilla barnhanden, var härvid ensam i lif och rörelse; hennes kropp förblef orörlig, cch hennes själ tycktes vara det icke mindre. En lätt sammandragning af ögonbrynen och pannsn antydde emellertid, att ganska allvarsamma tankar upprörde den vackra arbeterskan. Denna knappt märkbara sammandragning af ögoubrynen var hos henne något vanligt; hennes far sade då ofta till henne: Tag dig i akt, Violante, på det der sättet kan du få rynkor.? Fröken Bochardiåre fäste aldrig synnerlig uppmärksamhet vid de faderliga förmaningarne; ofta sväfvade henne på läpparne allvarsamma svar: Tag mig ifrån denna bedröfliga bostad, sysselsätt mitt hjerta, upp