— Varning för utvandrare. På anmodan af utrikesministern har sveliske och norske konsuln i Newyork meddelat åtskilliga, nu i horska Morgenbladet införda upplysningar rörande The American Aid and Homestead Company?, hvilket, söm bekant, hade föt alsigt att öppna en direkt ångbåtsförbindelss mellan Köpenhamn, Göteborg, Kristiatiå och Neivyork, samt om det sätt, hvarpå resan aflupit för de utvandrare, som afgingo med ångfartyget Ottawa, hvilket börjad dessa tillätnnade turer. Konsulns svar in håller i korthet, att nämnda bolag icke förtjenar Lågot förtroende (det har ock sedan konsuln skref gjort eession) och att de af bolagets norska agenter förledde utvandrärne vid ankomsten till Amerika befunno sig blottade på medel och utan sysselsättning. Bolaget tycktes ha åtagit sig att leverera hvita arbetare till plantagerna i södern, och då utvandrarne vände sig till bolaget för erhållande af den förespeglade rikliga ar: betsförtjensten, svarades dem, att de ingen hjelp kunde erhålla, såframt de ej på de vilkor, som bolaget kunde komma att bestämma, ville begifva sig till plantagerha i södern — ett vilkor, som de flesta, då blott en och annan lyckades skaffa sig arbete på landet kring Newyork, måste underkasta sig. En del af dem hade sedan för bolagets räkning skickats till Missouri och en del till Pennsylvanien. Konsuln meddelar öfven ett bref från en utvandrare, hvari denne säger sig af bolagets agenter brr Blichfeldt Knoph uti Kristiania blifvit narrad att lemna sin goda anställning derstädes, hvaremot hans nuvarande belägenhet bäst skildras genom följande ord, hvarmed han afslutar sitt bref; Och hvad skall jag göra? Komma tillbaka är mig omöjligt utan hjelp, och de andra hafva de skickat till Pennsylvanien och jag får gå här tills jag svälter ibjäl. Gud bevare en hvar för att följa deras (utvandrings-agenternas) råd.? —