Aftonbladet – 1 november 1866, sida 2

få kalla sig Lescalopier de Bochardigre, bade han snart visat, att han bade andra planer. Då passionen för stora ting be. mäktigade sig herr de Bochardiere, kunde han ej mer styra sig. För en bagatell af 100,000 franes ombyggde han tornet, för 30,000 tillrestaurerade han huset. Sedan detta väl var gjordt kunde han väl kosta på sig att anlägga präktiga trädgårdar. Han ville att de skulle göras i den franska stilen — denna stil är ju den förnämsta af alla. Man såg der långa allter af afvenbokar, slutande i en lång terrass, byggd efier dem på Croix-de-Vie, och hvarifrån man hude utsigt öfver floden. Afvenbokarne voro tio är gamla och fyra fot höga. Huru många gånger hade icke Violante förebrått sig den bestämda afsky hon hyste för så många under, frambragta af hennes fars snille och smak. Men hon hade sm egen smak. Hvad kunde hon väl dervid oöra? Denna smak var ganska förnuftig, likasom alla hennes öfriga tycken; hon insåg alltså, att man ej borde söka öfvervinna densamma, dölja den kunde hoa cke. Hon fann sålunda ingen gemenskap emellan sig och de ting, som omgäåfvo henne; huru hade hon kunnat tycka om lem. Hennes förstånd, som var klart och ast, hennes själ. som ver enkel och redvar, sökte förgäfves något, som kunde inressera och gripa henne. Hon hade blifvit uppfostrad med en sä allvarlig omsorg, nom en så olika atmosfer, uti så aflägsna rakter, att hor ofta, då hon betraktade lenna anspråksfulla och fula bostad, då hon ät sin blick irra ut öfver ekskogens omätiga yta, frågade sig sjelf om hon icke kom-: nit dit från en annan verld och om hon ov hade rätt att tro sig försatt i landeykt.