Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

pulent, med en slät, hög, intellektuel panna, ett halft sardoniskt, halft förtroendefullt småleende, allvarsamma, forskande ögon och ett sätt artigt och fullt af värdighet, utvisande vid första ögonkastet den bildade verldsmannen — han är mera, mycket mera. Det var biskop Monrad, Danmarks fordne premierminister, den liberale statsmannen, en gång medarbetare i Fedrelandet, och om jag ej missminner mig författaren af Danmarks Riges Grundlov af 1849 — nu pionieren för danska emigranter, sökande i . Z. ett nytt fält för sin verksamhet, Jag skall ej vara vidlyftig rörande denna angenäma afton och de två följande jag tillbragte i Monrads sällskap. När landsmän mötas så långt från hemmet äro de snart bekanta, än mera när den ena har varit borta 10 år, den andra ej ännu 10 månader. Det stod i min makt att meddela mycket för honom nytt rörande Australien och N. Z. och der vistande skandicaver och jag erhöll i utbyte nyheter från Nordev. Biskop M. ämnar, ifall han kan få det för rimligt pris, köpa jord i N. Z. åt en mängd danska emigranter, att börja med 800 eller 1000 perso ner, hufvudsakligen åkerbrukare. Det är ej osannolikt att en del af Manawatu? kommer att bli valdt och att der en gång uppstår en dansk-engelsk koloni. BSäkert är att de som vilja lemna sina nordiska hem för detta land aldrig kunna erhålla en bättre förespråkere eller en mera samvetsgrann agent än biskop Monrad, som nu bland oss uppslagit sitt bem, och-det behöfves ej mycken profetisk förmåga att förutsäga att han inom några år kommer att räknas bland koloniens bästa representanter och logstiftare, förutsatt att han sjelf önskar det. Jag är återigen i mitt hem — när skall jag återigen se mina Maori-vänner? Gud allenast vet. Måtte den dag snart komma då rättvis och opartisk leg skall gifvas dem! Gif dem frihet att handla med hvem de hehaga, personlig oafhängighet och framförallt undervisning, och de skola bli en heder för sig sjelfva och det folk som bragt dem civilisationen ! Jag har sagt nog för denna gång, ehuru ej tiondedelen af hvad jag kunde säga, och vill pu sluta med en Maorihelsning: tJeno koutou, na pakeha!? Quibus. Christehurch, Canterbury. Nya Zeeland den 15 Juni 1866. P.S. Den19 Juni. Dåliga vyheter från sorra ön förespå ett snart utbrott af nya oroligheter. Maorierna veta att engelska re;eringen återkallat alla trupperna och de nissröjda visa båg att börja krig igen.