Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

kare. Hästar, oxar, kor och får i ladugården började föra ett förfärligt väsen, ty deras instinkt sade dem, att en fara var i annalkande, och fåglar ,fiögo kretsande kring boningshuset under ett ängsligt läte. Gårdshundarne skällde och tjöto och sökte af alla krafter att slita sig ur sina kedjor. Baronen försted, att en stor olycka var i annalkande, och att icke en minut var att förlora. Dammarne, som höllo floden inom sina bräddar, hade beustit och det lössläppta elementet kom ursinnigt rusande, högt som en mur. Det gällde att fly på ögonblicket. Baron de Romeuf fick blott tid att hemta en sekretär, i hvilken låg en summa af 6000 fres; baronessan ville ej lemna i sticket sina vackra juveler. som lågo i hennes töilett. Det var hög tid. Man släppte lös händarne, öppnade ladugårdens portar och skyndade bort. 10 min. derefter var det Bjudande vattnet framme, det slog mot och uppfyllde byggnaderna, underminerade och kullvräkte dem, och det dröjde ej länge förr än allt hade störtat samman. När vattnet fallit tillbaka äterkom baron Bomeuf och hans folk, ty de ville med egna ögon bevittna ödeläggelsen. Olyckan var ofantlig, omätlig, obotlig: på platsen der byggnaderna stått fanns blott några stenar, allt var bortsköljdt. Man lät anställa gräfningar för att söka rädda något ur skeppsbrottet, ty något borde väl dock ha blifvit qvarlemnadt: men det är bokstafligen sannt, man fann ingenting annat än en cognacskarafin, som stått på kaminen i matsalen, och den man fick reda på i sanden oskadad. På långt afstånd högt uppe i ett päronträd såg man någonting som hängde och bläste i vinden: det var baronessans cächemirsshawl. Det var allt som räddades efter denna syndaflod, en cognacskaraffin och en shawl, genomdränkt och full af smuts. Af hela egendomen, qvällen förut så treflig, så full af lif och så rik, återstod intet. Loire-floden hade på en enda natt förstört allt. — Arabiskt sätt att kräfva ut gäld. Tidningen Temps vet berätta, att följande bruk att kräfva en trög betalare är i svang bland araberna. När gäldenären ser att han ej på bestämd dag kan infria sin skuld, måste han gå till fordringsegaren för att få anstånd, hvilket han kan erhålla genom någon skänk. Om skulden ej vid den utsatta tiden är betald, beger sig fordringsegaren, åtföljd af två slägtingar, till gäldenären, liksom för att göra honom en artig visit, och denne är då tvungen att bjuda på en god middag, kaffe och tobak. Under middagen talar man blott om nyheter och hvarjehanda andra saker; då gästerna skola bege sig af, tacka de för den goda välfägnaden och det vänliga mottagandet, och fordringsegaren tillägger i förbigående: Du skall icke glömma, min broder, att inom två dagar återbära den summa då är skyldig mig.? Om nu de två dagarne förgå, utan att-gäldenären kunnat eller velat betala, så får han en ny visit, men denna gång af sex perso: ner, utrustade med god aptit: sedan följer åter en påstötning i form af ett litet postseriptum: Du vet att tre dagar förflutit, och för dem måste du betala ränta.? Slutligen, om en tredje visit blir nödvändig, uppvaktas gäldenären af tölf personer, som måste ha sin middag, m. m. Men dä måste ett slutligt arrangenfent göras. Har gäldenären: ej penningar. måste han betala in natura, och om hans effekter ej genast och podvilligt utlemnas, har fordringsegaren rättiget att taga dem med våld. Som man finner ha araberne, 1 sina gatriarkslicka sedvänjor, också sitt sätt att uppfriska en trög betalares minne. — En arkebustring. Bref från Wien, bekräftade genom berättelser i österrikiska tidningar, omtala ett faktum, : oerhördt i den militära lagskipningens annaler. Löjtnant Johan Kubellatsch, vid infanteriregementet Reischach, har blifvit dömd at krigsrätt att, för visad feghet mot fienden, skjutas, och domen har fullbordats i Neustadt vid Wien i början af sistlidne månad. Kubellatsch, son till en rik qvarnegäre, var 22 år gammal, I bataljen vid Skalitz, då han blott var sergeant, utmärkte han sig för så mycken bravour och visade så stor intelligens, att han på bataljfältet befordrades till löjtnant och hans chef rekommenderade honom till erhållande af medalj. Till följd afoupphörliga marscher fick den nyutnämnde officern ej tid att skaffa sig ny uniform, och i bataljen vid Königgräts uppträdde han mot fienden klädd som sergeant med geväret i hand. Liksom vid föregående affärer uppförde han sig tappert; men då hans regemente råkade i oordning kastade han bort sitt gevär, och med aånledning deraf blef han anklagad för feghet och skjuten i närvaro af omkring etthundra tillkallade vittnen. På exekutionsdagen visade den unge mannen sig lugn, och hans själasörjare lofvade-honom att underrätta hans föräldrar om de omständigheter. som verkat att sonen erhöll en så vanärande död. Anländ till platsen, der Han skulle sluta sitt unga lif, anhöll han om nåd hos öfversten, som äfven bevittnade den sorgliga scenen, men det var förgäfves. Man aftog hans handbojor, förbänd hans ögon och fem jägare sköto på sin kamrat. hvilken genomborrades af fyra kulor. Denna händelse, säger Italie, har i hela Österrike framkallat stor sensation. — Behållning af er konsert. Ett sällskap kringresande amerikanska artister, kända under namnet the Alleghanians?, gaf nyligen er stor konsert på ön Hewey, en af de herrligaste uti Cooks arkipelag. Landets konung, Makea, var därvarande vid denna musikaliska högtid, af vilken behållningen uppgick till: 76 svin, 98 kalkoner, 116 höns, 16,000 cocos-nötter, 5700 anatas, 418 skäppor bananer, 600 pumpor och 2700 ranger. Alleghaniernas konst består i att utföra musik på metallklockor af olika ljud och storlek. OÖboerna på Hewey blefvo alldeles häntyckta af denna musik och tycktes ej på minsta sätt ingra de svin och höns de erlagt för entrå-biletten. Konung Makea isynnethet gjorde sig bemärkt för sin entusiasm? Efter de sista tonerna sf marschen ur Norma komplimenterade han xekutörerna och bedyrade med handen på hjerat, att han aldrig skulle glömma dem. — Nya guldleger ha blifvit upptäckta i Renar lor och i så stor rikedom, att till och med äfventyrare från Californien vandra dit. Samtidigt lermed ha äfven påträffats högst värdefulla aniqvariska lemningar af lerfigurer, krukmakarewrtikler och guldsirater, alla af hög ålder, af vilka spår kunna följas på en sträcka af nära 300 mil utefter flodbräddarne. — En mera blandad befolkning än den kom finnes i staden och grefskapet San Fran ;iseo torde svårligen finnas på något annat ställe. land 14.818 der varande valmän äro, utom de nfödde, 3111 irländare, 1870 tyskar, 684 engelsnän, 151 skandinaver, 128 ryssar och polackar, I fransmän, 26 australier, 19 italienare, 16 holändare, 14 epanska amerikanare, 11 belgier, 10 ortugisen 8 vestindier, 7 ungrare, 6 ostindier, sandwichsöboer samt 1 representant för greker, paniorer och kineser. — Godt minne. Helsingfors dykeribolag har ör en tid sedan påbörjat öykerlarbeten vid ett yskt örlogstransportfartyg, hvilket år 1812 sjönk närheten af Gråhara båk. Notis om att för nera än femtio år sedan ett sådant fartyg sjunit i dessa vatten erhöll man genom berättelser t gammalt folk, hvilka ännu erinrade sig tillragelsen. Men icke nog härmed. Fem decener hade icke ännu ur en gummas minne utplåat sjelfva stället, der fartyget seglade omkull. å gummans beskrifning gick man sistlidne vinam nt FR fö SR ARR TS