Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Något om pariserexpositionen 1867. Vid de storartade arrangementerna för denna utställning har man förbisett :en svårighet, nemligen hvar man skall få plats för de 20,000 åkdön. com allraminst erfordras att från stadens olika delar till palatset fortskaffa de 100,000 personer, söm äräknas skola dagligen besöka utställningen. an har. nemligen icke lemnat någon del af Marsfältet fritt för detta ändamål. Med anledning deraf har, efter hvad en korrespondent berättar, ett bolag bildat sig att besörja persontransporten från vissa delar afstaden — medelst luftballonger ! — De b-qvärma jernvägsvaggoner, hvilka omtalats skola inrättas på Petersburg-Moskwa banan, äro nu färdiga och upplåtna för trafiken. Man synes vara alldeles förtjust åt dessa vagnars beqvämlighet med sina liggplatser, samlingsrum, bord för kortspel m. m. Priset i en andra klassens sofvagn är endast 2 rubel dyrare (på 600 verst) än i de förra. Tredje klassens vagnar äro inredda på samma sätt, men med träbänkar i stället för sängar. — En eäkta björn. Vid polisdomstolen i Marseille pågår för närvarande ett mäl mot en björnförare och hans björn. Sedan nemligen den läraktige och väluppfostrade nalle producerat sig i Lyon till allas belåtenhet och blifvit insatt i en bur på dervarande bangård för att sedan fortsätta sin konstresa till Marseille, fick under vägen i grannskapet af Dijon en näsvis konduktör se, att nalle öppnat.skinnet på bröstet, medan han smorde sig med en korf och en butelj vin samt då och då ögnade i en tidning, som han mycket förnuftigt höll i labben. Den indiskrete spejaren berättade sin upptäckt för lokomotivföraren, och vid nästa station blef konstnärsparet anhållet och öfverlemnadt till polisen, för hvilken det icke kunde redogöra för åtkomsten af björnhuden, som det misstänktes hafva stulit. från en teatereller konstberidaretrupp, och har paret således, tills denna punkt blifvit upplyst, måst afstå från sina prestationer. — Den rike hattervakaren. I dessa dagar har dött i Paris-en man, som lemnade efter sig 2 millioner francs och som hade att tacka sin hatt för sin lycka. År 1816 kom en dag en fattig svarfveriarbetare vid namn Moulin resande, barfota och med renseln på ryggen. Han stannade i en by, der hrr Bouton Weills maskinfabrik var belägen och anhöll om arbete. Hans ruskiga yttre: talade ej till hans förmån och hr Bouton, till hvilken han adresserat sig, bad honom söka sitt uppehälle på annat håll. Arbetaren fann sig i sitt öde och anträdde sorgsen sin färd vidare. Fabrikanten såg honom gå, men ropade kort derefter på honom. — Hollah! Hör nu, hvad är det för en kuriös hatt ni har? — Det är en trähatt. min herre. — En hatt af trä? Låt mig få se! Hvar har ni köpt den? — Jag har gjort den sjelf, min herre, i svarfstöl. — Ah, i svarfstol? Men hatten är oval och svarf