Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

Article Image
lin emot honom, fattade honom i kragen samt oqvädade honom. Nu blefvo de begge herrarne utförda ur lokalen, hvarefter uppträdet i förstugan vidtog, om hvilket dock Törnblom ingenting visste, enär han stannade qvar inne i källaren. En annan vaktmästare kom tillstädes under tumultet i förstugan och såg huru Paulin tilldelade kyparen Eriksson ett slag i hufvudet. Samma vaktmästare lyckades slutligen skilja Eriksson från de begge tilltalade. . I fråga om hvad som sedermera försiggick ute på Gustaf Adolfs torg, hördes först poliskonstaplarne Wirsn och Lundvall, hvilka förmälde, att de på poliemästarens befallning infunnit sig på latsen, hvarvid Wirsån sjelf tagit hand om Pauin samt anmodat kamraten Lundvall att fasttaga den andra orostiftaren. Lundvall hade dä uppmanat Zelin att godvilligt följa med samt, då Z. här. till vägrade, fattat uti honom. Z. slet sig lös och rusade nu på polismästaren Östlund, som i samma ögonblick kom tillstädes. Lundvall tillade slutligen, att han, som fattat tag i Zelin för att skilja honom från polismästaren, härvid af Z. tilldelats ett kraftigt slag i ansigtet med knuten hand. Omedelbart härefter anlände en militärpatrull och tog hand om Zelin, som, enligt begge konstaplarnes enstämmiga utsago, betedde sig vildsint. Slutligen fingo en korporal och trenne gardister, hvilka voro de, som affört Zelin till högvakten, afgifva hvar sin berättelse, af hufvudsakligt in: nehåll, att Zelin såväl ute på torget som inne i vaktrummet varit vild och oregerlig, derunder han sparkat och slagit flera bland manskapet. Ettaf ittnena hade af Zelin fått en spark; en annan ett slag i ansigtet. Då slutligen Zelin icke kunde förmås att hålla sig stilla, infördes han i det 8. k. underofficersrummet, der tvångströja påsattes honom. Till en början sökte Zelin förhindra detta; men s!utligen sträckte han fram armarne och lät godvilligt påsätta sig densamma. Tvenne af dessa vittnen hade hört Zelin fälla hotande och förnärmande uttryck om -polismästaren. Tilltalade Paulin erkände, att han vid meranämnda tillfälle varit rusig, att han inne å operakällaren oqvädat kyparen Eriksson och fattat hovom i kragen, samt att han sedermera ute i förstugan tilldelat Eriksson ett slag med sin käpp. I öfrigt förnekade han att hafva förgått sig hvarken å Gustaf Adolfs torg eller inne i högvakten. För hörandet af ytterligare ett par vittnen uppsköts målets vidare behandling till annan dag, då Paulin skall vid äfventyr af hemtning infinna sig. Zelin återfördes i häkte.

31 oktober 1866, sida 3

Thumbnail