Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

um OC TP RARE BEST SAVED LISSLIDLBB UFGALLIA PE qvällen utbröt. — Våldsamt uppträde. Vid fortsatt förhör i poliskammaren förliden måndag med e. o. kammarskrifvaren Zelin och f. studeranden Paulin, afgaf den förre, som nu sökt erinra sig det närmare förloppet af uppträdet, följande berättelse: Zelin och Paulin hade ifrågavarande afton omkring kl. 9 anländt till Gustaf Adolfs torg, der en hop kolportörer samlat sig omkring P. samt blifvit näsvisa. För att komma ifrån dem, hade Zelin och Paulin gått in på operakällarn, der de uppfört sig stojande, hvarföre Zelin blifvit: af kyparen utförd i förstugan, hvarest uppträdet fortsattes. Då de slutligen kommo ut vå gatan, blefvo de antastade af ett statsbud och en folkhop samlades omkring dem. Zelin smög sig nu undan och ställde sig på något afstånd, för att se huru det skulle gå med P.; men några pojkar samlades nu åter omkring honom, ropande: här är den andre, hvarpå flere personer fattade tag i honom och ville föra honom till vaktkontoret. Han satte sig då till motvärn, under förklarande, att han skulle möta våid med våld, enär han ansåg denna åtgärd onödig. då han uppgifvit namn och bostad. Han slet sig derföre lös och stötte omedelbart derefter på en person. hvilken han tyckte i igenkänna såsom den der vid något tillfälle varit i sällskap med Z. och då mot honom betett sig opassande. För att förebrå denne härför, fattade Z. honom först i rocken och sedan i halsduken, men visste ingalunda då, att detta var ett misstag till person, och att den, mat hvilken våldet utöfvades, var polismästaren Östlund. Han blef nu af flera personer skild från denna person samt sedermera kullslagen, hvarvid han fick ett sår i hufvudet, så att han till en del förlorade medvetandet, hvilket återkom först då han Lefann sig inne i vaktrummet. Här sökte han flera gånger komma ut, hvarför han infördes i ett inre rum, der tvångströja påsattes honom. Under allt detta utöste han en hop otidigheter sot sin omgifning, men påstod, att orsaken härtill var, att han ej rätt behandlades. Slutligen blef han på vaktbefälhafvaren Pipers befallning af tvenne gardister lagd framstupa på en bänk och ett par tvångströjan anbragta remmar så hårdt tilllragna, att det betydligt smärtade honom. Dessatom påstod han sig hafva å bakre delen af halsen svåra märken efter gardisternas naglar. I vredesmod öfver denna behandling kallade han Piper flera gånger för fähund och hamnbuse. Fill slut lossade dock en gardist, på Zelins besäran, remmarne. Härefter hördes en mängd vittnen, i den ordning le under uppträdet tillstädeskommit. Rörande Paulins och Zelins uppträdande inne å operakälaren och den derintill varande förstugan upplystes, förnämligast genom vaktmästaren Törnbloms berättelse, att de begge herrarne dit inkommit och slagit sig ned vid ett bord strax innanför dörren. De började genast stoja samt reqvirerade unsch, hvilket dock öfverkyparen Eriksson neade dem, enär de voro rusiga. E. gick slutligen at i stora källarsalen, dervid Paulin följde honom, och då E. straxt derefter kom tillbaka, gick Pau