Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 2

Chesnel, Chesnel, du förskräcker -mig.4 cHvem är der?4 sade markis Croix-deVie. Huru länge har jag sofvit. Hvad är klockan ?6 Det är jag, min kusin, sade abb6 Gourio. 4Ni har sofvit i två timmar, sade Chesnel. det är midnatt. tHvad vill ni mig, Ren?4 återtog markisen. Jag vill er ingenting, min kusin; ni vet väl, att jag ofta kommer hit för att läsa mina afionböner. Ni sjelf brukade ju förr...? Ren, denna tid är förbi, sade markisen, jag komm.r ej att bedja mera; låt mig få sofva.X Under tiden hade fru Croix-de-Vie stannat qvar i salongen jemte herr de Bochardigre, som hon sedan en timmes tid låtsade höra på, och väl då och då åhörde. Godt, sade hon, skakande på hufvudet, det är ju en rätt vacker advocering.t Advokaten tappsde koncepterna. Aldri hade han så långt och så fruktlöst drifvit den konst, som utgöres af haliva ori och smekande insinuationer; han hade i sjelfva verket trott sig vandra i en källarvåning under markisinnans fötter, alltjemnt undergräfvande, i förhoppning, att hon snart skulle med sitt vonaliga, i hans ögon oförlikneliga behag falla i snaran... Men, med ett ord, madame, sade han, vill pi gifta bort herr markisen, eller vill ni det icke?4 aNog ville jag det, suckade hon. Åh, då äro vi ju öfverenst, återtåg lifligt herr de Bochardiere. Och i sådant fall får man ej lof att först och främst göra en uppoffring 1 fråga om börden? Börden? Mig synes, fortfor Lescalopie, i det han sänkte rösten, att herr markisen icke bör tänka på någonting annatän en förbindelse, så litet opassande som möjligt. tcHvad befalls?4 yttrade enkefrun. Fru markisinna, återtog dristigt advokaten, flåtom oss tala rent ut och spela öppet spel.s (Forts.)