Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 2

sin plats på tröskeln af tornrumrå:t, lät höra en sakta qvidan, — Tyst, Magnust, sade Chesnel. CMagnus, kom till mis. hördes nu markisen Öroix-de Vies rösi irån tornruwamet. Abbe Gourio stod upprätt, blekare än vanligt. Nu var det han, som i sin ordning hängde sig fast vid Chesnels erm. 4Lesneven!4 hviskade han honom i örat. Huru? är han då en afkomling af den, som. Hvad vet jag, sade Chesnel, jag tävker visst ej fråga honom derom. Böjom våra hufvuden, stammade abben; tman måste beundra Försynens vägar, äfven när de synas oss grymma.t MenX, frågade Chesnel, i det ban höll honom tillbaka, Chvart går ni då? Jag vill komma ut härifrån. Jag tillstår, att jag icke vill för någonting i verlden stanna qvar här, under detta porträtt. Det är sannt, återtåg Chesnel med denna förfärliga ironi, hvilken då och då bröt igenom hans sorgsenhet likasom en brusande vindstöt i mörka höstnätter; jag medger, att det mera lönar mödan att betrakta detta andra porträtt: det är Martel ll. Han var ock likasom de öfriga 33 år gammal vid sin död. Han bär generalsuniform. Man påstår ju, ait denne likasom hans sonOn, Mortel IV, blef dödad af fienden. Men hvad denne beträffar, är saken icke så säker. CMagnus rör på sig, sade abben; min susin vaknar. Hvad den här Martel 1 beträffart, itertog den obeveklige Chesnel, som höll sbbn vid handen och ledde honom längsfter muren framför porträtterna, så hade van ej tjent konungen annat än i sin första l imgdom. Hen var ock trettiotre år. Han änkte väl då på att gå i krig. Ett lyckigt lif, herr abbe, men hvilken död. För-: iftad af sin älskarinna. Markisinnan : Yolande, Martel I:stes gemål, hade äfven l: lött af förgift. Ja, det gifves vedergällninar; men var man väl säker på, att den ler arma flickan verkligen var brottslig? ! 1on blef icke destomindre hängd.? L 4