Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 2

— Kyrkoherden Weidemans död. Härom läser man i tidningen Upsalas gårdagsnummer: Från aflidne kyrkoherden Weidemans familj i Harbo hafva vi i dag erhållit den förvånande underrättelse, att den urkedja, som påträffades i hans västficka vid likets uppdragande ur ån, ej var hans vanliga urkedja, utan en annan sådan, som han till staden medfört för att få reparerad och derföre burit lös i tfickan. Vid klockan satt hans andra, vanliga silfverurkedja, som var af samma längd med den förenämnda, men hade en helt annan konstruktion och form. Den ji var också fästad vid klockan med ett 5 af silfver. Vid denna kedja satt äfven hängande en urnyckel af guld, hvars öfversta ända hade formen af en knuten hand. Då klockan, som var: högst egendomlig, tillrättakommit, ehuru under mycket tvetydiga förhåtlanden och på en mycket besynnerlig plats, men den rätta urkedjan saknas, och vidare kändt är, att W. sjelf uppdragit sitt ur i vittnens närvaro en fjerdedels timma före dess stannande, hvarvid urkedjan veterligen suttit fast vil klockan, hvilket personer äfven förut under den dagens lopp iakttagit, synes det vara högst osannolikt, att W. sjelf på denna en fjerdedels timma haft anledning skilja ur och kedja från hvarandra, utan fastmera nästan påtagligt, att detta skett på annat sätt samt att klockan sedermera, såsom alltför lätt igenkännelig samt derföre vådlig att innehafva och omöjlig att afyttra, blitvit utkastad på dambordet vid qvarnen. Hurusomhelst, motsäger denna omständighet med hans urkedjor sannolikheten deraf, att W. ljutit döden af våda. En student W., som den 9 Okt., men såsom han vill bestämt minnas straxt efter kl. 8 på aftonen, kommit Johannisgatan utföre emot Jernbron hade då hört från ån ropen: hjelp, hjelp! och på bron endast sett 2:ne manspersoner, kommande honom till mötes straxt vester om bron, dervid den ene yttrade till den andre: gå ej och skoja längre. Ute på eller kommen öfver bron, hade W. åter hört samma rop: hjälp, hjelp! som äfven iakttagits af 2:ne poliskonstaplar, som dock ej heller egnat närmare uppmärksamhet deråt. mm —