och hela nätter, då han ej får sofva, då han ej talar? Hvem vet det? cGud! mumlade abben. Må det behaga Gud att draga honom från detta ställe! sade Chesnel. Det har fallit mig in, att Gud ställt till denna revolution för hans skull. De blå skola komma igen. Det finns ej mera några blå, sade abben. Det finns de, som intaga deras plats. De tränga fram genom ekskogen utan ordning, med brutna leder. Kunna de väl marschera i skogen, bland jernekarne? Åh, vi skola ha gjort ända på deras avantgarde å en enda natt, blott den ej blir alltför ljus; men dagen derpå skola de komma mera manstarka. De skola marschera på detta slott och bränna det den här gången, kanhända. Chesnel4, sade abben, man skall tro, att du redan ser lågorna. SVid alla helgon! Croix-de-Vie brinner. Om det bloit behöfdes att med min hand slå ut ett glas vatten för att släcka elden, tror ni väl jag skulle fylla glaset? När ingenting återstår mera af Croix de-Vie än de fyra murarne, då skall hans tak bli himmelen och hans hus skogen. Han eger samma mod som Carl den Store, från hvilken han härstammar. Ni vet väl hvad han gjorde då han ej var mer än sjutton år under sista kriget. Alla byarne skola följa honom likasom fåren följer herden. Detta är det lif, som anstår honom, flykten genom ekskogen, bakhållet mellan buskarne, skottet från grafvarne... Chesnel, Chesnel! Och om detta icke är ett skönt Jif, så medgif åtminstone, att det skulle bli en kristlig död... Kristlig!... ja, kanhända, ty han skulle ju dö för kyrkan och den goda saken. Det var Martel IV:s död, hans farfars; och om denne kunna vi säga: han lät sig dödas? Ack, när vi tala om Martel IV, mannen från Savenay, då ha vi friskt mod och bära hufvudet högt, då äro vi starka,