Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 3

uppförande af bostäder åt dervarande fatI tiga, med vilkor att staden upplåter den I dertill erforderliga. marken. Förenta StaI terna kunna berömma sig af mer än en I Peabody. RNE RARE Potpourri. I Innehåll : Upplysningar om det profeterade kolmörkret. — Uppenbarade böner och bref från himlen, till afvändande af pest, bunger och dyr tid, m.m. — Sardous nyaste teaterstycke med fortsättning på Benoitonfasonerna. — Recension af en äkta yankee-komposition. — Hur man hjelper natureu av rodna. — Slutstroferna i en projekterad grafskrift öfver en ordjägare Hvad? Intet kolmörker! — utropar Opinion Nationale den dag, då det af!getpojkarne profeterade egyptiska mörkret Iskulle varit fullt utbredt öfver hela Frankrike — herrar spåmän stå der vackert med lång näsa! BSjelfvaste msgr Dupanloups latinska profetia kom på skam! Det säkra är, att solen skiner så briljant, att vi ej på länge sett maken dertill, att folket skyndar ut för att njuta af den gode Gudens värmånde sol; med ett ord att himlen blifvit demokratisk — msgr Dupanloup blir väl inte ond öfver det? Den 15 December ryc-. ker allt närmare, den dag då romerska frågan skall få sin lösning, och med dessa enfaldiga spådomar, detta tal om olyckorna och tidens tecken? ville man ånyo sätta landet i rörelse för att åstadkomma nya hinder. För detta ändamål äro alla medel goda, och de olyckor, som inträffa, äro en sann glädje för visst folk. Den som förstått den innersta tanken, han vare på sin vakt! Okunnigheten, vidskepelsen och ärmodet äro mäktiga allierade, yttrar tidningen några dasar derefter. Våra prester uppvakta sina hjordar med bönformulärer så tätt som det haglar, Vi ha här framför oss en bön, som i Marseille säljes i kyrkorna och hvars öfverskrift ser ut så här: Bön för koleran. DD MÅ JESU KORS LEFVA! Bön, uppenbarad för en prest i Rom under den heliga messan. I uppenbarelsen sades honom, att de som läste denna bön ej skola träffas af det onda som skall hemsöka hela jorden. Hyggligt påhitt af våra själasörjare! Den bön, som sprides i Marseille, har blifvit uppenbarad för en prest i Rom?. Der ha vi åter en af dessa plumpa lögner, och till dylikt inskränker sig våra en religiösa nit! Af fruktan för det egyptiska mörkret fick man folket att rusa till kyrkorna och köpa signade vaxljus och signade tändstickor och att kasta sig framstupa i vild förtyviflan. Den der presten i Rom har ej varit ensam om NE en nuvna i Bayonne har också fått en bön från himlen, författad af den heliga jungfrun, och den skall adresseras till henne. Denna bön förklaras vara gillad och an: tagen af åtta biskopar? och måtte väl då vara verksam. Men det är ej blott söderut man söker fanatisera folket; så långt upp som till Lille ha försöken sträckt sig. Här har man utspridt bland befolkningen en afskrift af ett bref, skickadt ifrån Gud, med uttrycklig anmärkning, att originalet är affattadt i guldskrift. Brefvet är undertecknadt: Jesus, och i kopians nedre kant fär man veta, att originalet påträffats i basilikan i London af ett barn, som var döf: stumt från födelsen och som blef botadt genom brefvets inneboende kraft. I inledningen ill biefvet uppmanar Jesus folket att flitigt gå i kyrkorna och bedja om förskoning mot pesten och hungersnöden, att fasta fem fredagar, läsa fem Pater och fem Ave, m. m. Derefter skrifver Jesus följande: ?Jag förbereder eder på att tecken skola ske i stjernorza, att jordbäfningar och andra, plågoris skola komma. Hysen stor vördnad för detta bref, gir det åt alla som derom bedja. Min arm skall hvila tung på alla dem som nedsudla detta bref, och de som gömma det utan att visa det skall jag förkrossa. De, som begära att få afskrifva det, skola bli välsignade af mig; hade de också begått så många synder som stjernor finnas på himlen skola de finna nåd medelst en djup ånger öfver sina fel och de skola ej bli träffade af de olyckor som komma skola.? Båledes, slutar tidningen. både i norr och söder samma agitation. Öfverallt bebådas, liksom i msgr Dupanloups herdabref, stora olyckor som skola komma öfver oss. Det är verkligen tid på att hederligt folk sluter sig samman och bar ögonen öppna. Tydligen äro vi hotade, och fienden, vår verkliga fiende, ha vi ej utom landet, utan inom. Men denna fiende skall intet förmå, om vi blott aflägga vår bekymmerslöshet. Otrohet i äktenskapet är nu för tiden, kanske mer än någonsin förr, den-manna, hvarmed teatern föder sig. Tag bort äktenskapet ett tu tre — och vi få inga komedier, inga dramer mer. Se bara Girardins Supplice dune femme, hans Deux Soeurs och hans Trois amants, och ni skall medge att jag har rätt. Det är Indpendances courrie rist, H. de Påne, som säger detta, och han ytirar åtskilligt i detta ämne, som borde tagas vara på. Men, skrifver han Jängre fram i sin Pariser-kurir, tydligen äro vi på väg åt ett annat håll. Allt förändras, ombyter form; detär väl derför — jag inbillar mig det, jag kan ej säga det med visshet— Victorien Sardou, hvilken så väl har reda på från hvilket håll vinden blåser, kallar sin nyaste pjes på Vaudeville-teatern Maison neuve, som för närvarande öfvas, men som nog kommer att få vänta till dess hans nya stycke Nos bons villageois hunnit upplefva 50 representationer på Gymnase; Vi se ju hur det förflutnag, traditionens anda försvinner