Aftonbladet – 29 oktober 1866, sida 3

I Maori-Iand ). (Bref från en svensk i Nya Zeeland.) Vi äro i Takapu — ett stort tält på en liten höjd vid Manawatufloden. En ?Runanga? (folkförsamling) hålles der, all: stammar med eganderätt i Mavawatu, reserven, äro dit inbjudna. Å ena sidan se vi en grupp at höfdingar och underhöfdinger : deras europeiska eller maorikosiy.a — och mig förefaller det som om de synas mindre kraftiga i rock och byxor, än när de, som naturens barn, lägga i dsgen sina muskulösa och senfulla zrmar och ben, på skuldrorna en ofta med mycken smak draperad mantel af hemväfd hampa eller ett ylletäcke, på fötterna, sina vältlätade sandaler, med stolt, högburet hufvud, krönt med hvita och kulörta fjedrer och ett upprätt modigt, sjelfständigt framåtskridande hvilket högligen anstår dem och som väl återger idn om dessa ?skogens kuvgar?. Här och der blixtra ett par mörke, genomträngande ögon — en qvinnags, i hvilka vi läsa antingen stolthet ötver en makes värde och trohet eller kanhända upptäcka en sökande, irrande glans, egnad åt en nys: anländ grupp der måhända föremålet för sista nattens ljufva drömbild eller det unge, högt klappande hjertats beherrskare, nu är sysselsatt att diskutera dagens vigtiga fråga — hvad vet jag? Å andra sidan se vi de deputerade från regeringen med doktor Festherstone som representant. De två partierna mötas som vänner — handt:yckningar och välkomsthelsningar mellan hvit och mörk visa att de förstå hvarandra och en eller annan nässkrubbning mellan maorierna uttrycker vänskap och kärlek man och man eller man oeh qvinna emellan. Der äro nu ej mindre än 700 infödde på platsen och förhandlingarne börja. Talare efter talare uppträda, å de inföddes sida höfdingarne, å regeringens, hufvudsakligen doktor Featherstone. Dispyter rörande vissa delar af landet afgöras, nya anspråk afslås, gamla nedläggas, ovilliga säljare smickras, lofvas möjliga och omöjliga saker och förmås slutligen ge ett missnöjit medgifvande; politiska kannstöpare af alla grader taga ö:onljud från de närmaste med sitt vårdslösr. prat; olyeksprofeter förespå nya krig, kommande plågor och Gud vet hvad — men slutligeny efter flera dagars mödosam öfverläggning och mycket tomt snack, är sffären afgjord och provinsen Wellington har köpt Manawatureserven. Kontraktet skall emellertid göras opp och penningarne utlottas i gifna delar och det går åt många månader innan köpslutet blir fullkomnadt, ty detär ej mindre än två tusende säljare och hvar och en måste underteckna kontraktet för att göre det lagligt. Rik var denna anblick, pittoresk scenen och orden kraftfulla, välljudande, ibland entusiastiska, men ämnet — ämnet? — Pengar — mull! Prut och köpslag! Kif och strid! Och några tusende egare bafva sålt sin från urminnes tider och förfäder ärfda jord för lumpna pund, shillings pch pence. Ja, det var väl värdt at: smickra och vara artig mot de mörka männen nu då en fördel kunde ernås, nu då många hundra tu ende tunnland af den förträfiligaste jordmån blifvit afytirade för ågra Jumpna tusen pund? Men hvad kunde uaorierna göra? De egde ej rätt att sälja eller arrendera denna reserv till någon arnan än :egeringen. Opartiska ledare af folkets öden, jag beundrar er! Manawatu är ou genom fredligt köpslut öppet för kolonisler, som — varen vissa derpå — för sin del få betala fullt värde till Wellingtons provisionella skattmästere och låtom oss hoppas att i en framtid vi ej få höra krigsljud från denna trakt. Med många fö-träffliga ecenskaper, med dygder, politiskt oberoende och liberala opinioner ej tolererade bland de flesta andra nationer, äro engelsmännen dock alltid, fom Napoleon I sade, ?en najon af krämare.? En protest var ingifven af några höfdinsar, bland hvilka min värd, och såsom ett specimen af Meaorispråket vidfogar jag detsamma här Meanawatu, Aperira 14, 1866. Kr TE RUNANGA: — Ko te kupu pupuri tena i ki nui atu ai kia te Petatone, te tuatahi, ko tenei taha o Rangitikei i puritia e au i te ringaringa o Kawana kerei, o te Makarini, ara o Ngatiapa, a whakaotea atu e au ko tera taha, kitera Kawana, muri iho ko Kawana Paraone, ka tahe ano ki Rangitikei, ki Manawatu, whakaaetia ana e au, ko te Awabou, ko te Ahuoturanga, kva rite nga hiehia o nga iwi nei, ki tenei Kawana, ki tera Kawana, kua muta te hiahia hoko whenua kia te Kuini, ko toku manawa tenei e tohea nei 2 koe, he pupuri anoke te kupu e mau nei, kaore e pali kia hoatu tenei wahi iti ki a koe, ko te kupu tonu tena a Ngatiraukawa kia te Petatone, i 1e. I te rima o Aperira, ko te tuatoru o nga kupu, ma te kooti whakawa anake ka marama ai tenei whenua, ko tenei te mea e ieria nei e matou, po te tekau mawha o nga ra ka utua e te Petatone, i marama ana ana kupu korero ki nga iwi e wha, ko ana whakataunga i te he kia matou, he kapu hon, e waru rau o Whangapui, rua rau O Ngatiapa, ko Rangitane, ko Muaupoko, kotahi rau. ko koutou e Noatirankawa he