Aftonbladet – 29 oktober 1866, sida 2

in tillgifvenhet daterar sig deremot fråt den deg jag blef född. BSäkert är den like djup och lika trofast som eder. Jag ha alltid älskat och högaktat mia kusin Mar tel, som är äldre än jag; och jag får till lägga, madame,..? 7Bå der, Reng, litet fortare?, sade mar kisinnan med en tion, till hälften skämtande. till hälften rörd. PDen försäkran ni ge oss blir deraf icke mindre pålitlig; vi vetg väl, att ni håller af Martel. Ack, om mir son ändå finge lefval? Madame?, miumlade advokaten, förjage då för all del dessa onda drömmar. Ack4, sade hon helt sakta. — ?Marte kan ej fela att uppnå en hög ställning samhällett, forifor hon nästan muntert. ?Oct då skell han nog iega så, att hans kusin abbn kommer fram i verlden. Se ej be ständigt så der på er ring, min nevö. V ha nog reda på era funderingar.? Madame?, albröt tvärt herr de Bochardigre, som ej tyckte om att se markisinnan sysselsätta sig med abbens funderingar, ?lå oss tala rent ut. Herr markisen bär sit onda inom sig. Läkarne skola aldrig för stå det, ty man får ju ej låta dem veta ... ?Hvad ni ändå kan vara blind; tror ni verkligen detta?? afbröt nu hon i sin ord ning. Märker ni då icke den inbundnse min de antaga då de tala om en nervåkomma? Nerverna? hvilken uselhet? detär sjä len de mena. Hvem kan väl tro, att de icke längesedan bakom verkningarne sökt Orsa sen. Och denna orsak, mina vänner! Mir Gud! skona os3 af trötthet åtminstone, om icke af barmhertighet.? Madame?, sade herr de Bochardiere. Och ni kan tro, att dessa läkare ingen ;ng veta! Ha då ej amiljen Croix-de-Vies... olyckor icke sedan tvenne sekler tillbak: