Om rättskrifningen af geografiska namn. I en uppsats i dr Steenstrups Dansk Maanedsskrift: Om de geografiske Navne hos 3, et Ord til vore Lerere og Redakteurer?, var den skicklige geografen och reformaorn af den geogratiska skolundervisningen Danmark, hr Ey. Erslev klart och träfande belyst samt uppställt förslag till afjelpande af den ovetenskapliga oreda, de oriktigheter, oegentligheter och motsägelscr, som råda inom den geografiska undervisningen med hänsyn till de geografiska vamnuen. Som hvar och en vet eller lätt kan öfv.rtyga sig om, användas för många orter än ett än ett ännat namn, ibland ett bland ett annat uttalsoch skrifsätt. Ortnamnens rätta form är emellertid, ej blott från edagogisk synpunkt, af vigt; de äro afinresse i topografiskt, historiskt och språkigt häneeende och ega i våra dagar en särskild betydelse för de nationella frågorna. fött geografiskt namns rätta form är naturigtvis att söka i det land, på den ort som Lamnet tillhör, men Sm tysk bemedling ha en oerhörd mängd namn blifvit förvridna de nordiska efter tyska mönster bearbeande läroböckerna ; vi ha upptagit den tyska, mer elier mindre viängda, formen, och på köpet slafvat den på tyskt sätt. I ryska språket uttales t. ex. v i ordens början såsom vårt v, men i slutet såsom f; det är då naturligt att tyskarne skrifva Wladimir, Wolga 0. 8. v. (emedan deras v uttalas såsom f), men alldeles onaturligt af oss att upplaga den vårt språk ej tillhörande och elldeles oxödiga bokstafven w; vi böra skrifva Vladimir, Volga, o. 8 v. Detsamma väller om det tyska sch, som motsvaras af det nordiska sj. Nordiske författare ha, slafviskt trampande i tyske föregångares fotspår, förbisett denna enkla omständighet, medan den icke undgått den tyske kartoorafen Kiepert. Det är riktigt af tyskarne att ekrifva sch i Nischnei, Tschernigow, Woronesch 0: 8. v., men oriktigt af oss att följa exemplet: vi böra skrifva Nisjnej o. s. v. Värre än detta äro emellertid de från tyskarne lånade namn, hvilkas oriktiga form töranleder alldeles oriktiga geografiska föreställningar, såsom när man säger och skrifver Littieh i st. f. Lidge, Hennegau för Hainaut, Bergen för Mons, när man gifver Namur tyskt i st. f. franskt uttal; eller när man begagnar Genf i st. f. Geneve, Neuen