Ur polisens journal låna vi följande: Natte mellan den 19 och 20 dennes omkring kl. half: anmälde studeranden Erik Steinmetz, att ha samma natt vid gåendet från bierstugan ilägen heten Rosenbäck, utanför Svartbäckstull blifvi å allmänna landsvägen der utanför tilldelad tvenn slag, som trräffat hufvudet, af tvenne honom mö tande okända karlar, och då Steinmetz sökte at ställa sig till motvärn, blef han med knif elle annat hvasst instrument tilldelad större sår öf ver båda händerna, hvarefter han afsvimmad och, då han åter kom till sans, befann han sif vara liggande uti den derutanför flytande å, mer dock icke på djupare vatten, än att han kunde vada till landet. Vid noggrannare undersökning befanns hans portemonnaie vara försvunnen med deruti förvarade omkring 40 rdr i penningar, be stående i 3:ne sedlar å 10 rdrs valör och rester i mindre sedlar samt kopparoch silfverslantar Beledsagades till sin bostad. Noggrannare undersökningar af de sår och ris: Pon som Steinmetz erhållit, ädagalägga att de, en ligt läkares omdömen, hafva tillfogats med ett slags lancettringar, som mycket) brukas af lössläppta Fängnölnals och dylika banditer, hvadan såren ej äro djupa. Detta förklarar ock, hvarfört. ex. den ofvannämde bonden från Gamla Upsala tyckte sig blott hafva å bröstet erhållit ett slag, då likväl rocken blifvit helt oförmärkt sönderskuren; ådagaläggande sålunda äfven denna detalj sannolikheten deraf, att alla dessa och många flera mindre våldsamheter föröfvats af ett och samma band, som icke räknar mera än 4 till 5 banditer — det högsta antal dylika, som vid någotdera af dessa tillfällen visat sig på en gång för ganska många, utom för vår högst egendomliga och skumögda polis. Härtill kunna vi lägga följande: Steinmetz, som är en mycket stark yngling, hade på bierstagan varit i sällskap med fyra kamrater, som gingo näst före honom till staden och borde hafva mött våldsverkarne, derest de ej haft sitt gömställe i närheten. Angreppet hade börjat med något handgemäng och 2:ne döfvande slag, ett åt hvardera tinningen, hvaraf S. förmodligen genast afsvimmat. Ytterrocken var sönderskuren nästan utefter hela dess längd öfver bröstfickan samt äfven underrocken och de öfriga kläderna ända in på kroppen, dock utan märken i densamma efter knifstygnen. Hans portmonnaie hittades tom å landsvägen morgonen derpå. Steinmetz, som var genomvåt utom å ena armen, vet ej huru han kommit i vattnet, men hade der återfått medvetandet och med ett par simtag nått en der liggande båt. I ansigtetegde han å hvardera kinden sex hvarandra likformiga, regelmessiga rispor i huden, som synas uppkommit genom skra ning Polisen efterskickade barberare, som undersökte och förband såren å händerna, Kvilka ej heller voro djupa eller nått någon åder, men tydligen tillfogats med knif eller dylikt skärverktyg. Uppehållet å polisvaktkontoret utdrogs till efter kl. 2, hvarefter han af 2:ne konstaplar ledsagades till sin bostad på Slottsgatan, allt med bibehållande af de genomvåta kläderna. Der lemnade polismännen honom Å gatan utanför hans port, utan att veta om han kom in eller erhöll vidare vård. S. har sedan varit sängliggande med stark feber, särdelesi söndags. Förliden lördag lärer polisförhör hållits å ofvannämda bierstuga, hvarvid dervarande uppasserskor, som hörts hvar för sig, lära beträdts med itskillig tvetalan vid de upplysningar som dem affordrats. Vederbörande lära ega någon miss:anke, att äfven kyrkoherden Weideman skall d. ) på aftonen näst före kl. 8 hafva besökt denna ierstuga, men oss är okändt om detta bekräfats likasom hvilka upptäckter för öfrigt vunnits rid detta Ren varom allt också torde rara för tidigt meddela något offentligen. Slutligen meddelar tidningen följande, vars riktighet den säger sig varit i tillälle att kontrollera : Då Ultunatorparen Lindholms fullvuxne son fredrik i går natt mellan 3—4 på morgonen skulle vassera Parken på hemvägen till Ultuna, komno äfven tvenne karlar framrusande ur skogen mot honom, men hvarvid han genast vände om ich tog till flykten i fullt språng fram till grind tugan, der han sedan qvardröjde till kl. 6 på norgonen. För trenne veckor sedan blef en stulent H. skuren i örat i sin egen portgång nere å Kungsgatan och förliden söndags qväll blefvo ne skolgossar på skilda ställen affordrade slanar och förföljda, hvilket i går afton sednast händt n annan skolgosse, som ordentligen visiterades å gatan. Förliden gårdags f. m. infördes till härvarande asarett f. d. soldaten Anders Otto Rask från samla Upsala församling, ända till vanstäldhet önderslagen och nedblodad. Enligt hans egen ippgift skall han söndagsaftonen omkring kl. 8 lifvit å allmänna landsvägen vid Fullerö i nämda ocken öfverfallen och slagen af 5 okända (?) arlar, dem han trodde vara jernvägsarbetare, nen för hvilket antagande han ej kan uppgifva ågot skäl. Rask är mindre väl känd och särkilda misstankar hvila öfver honom. Rask är n stor och groflagd man af vid pass 50 års åljer med kastaniebrunt hår och gråblåa ögon, amt var nu iklädd mörkblå rock och gråa somnarbyxor med fina rutor i svart. Blifvande ranakningar skola ådagalägga om mannen möjligen cke blifvit slagen af sina egna följeslagare ianedning af dem emellan uppkommet krakel.